Dagens Nyheter – 13 april 1871, sida 2

Sanna förhållandet är, att Pira genom cgeonhändigt tecknade transporter på Wijk komp. öfverlät de af honom under åren 1863 och 64 inköpte skogarne, deribland den nu ifrågavarande, hvilka af Wijk komp. genom deras ombud liqviderades till säljarne i mån som de utfistade köpeskillingarne förföllo. För sitt besvär erböll Pira omkring 13.000 rdr äfvensom kontrakt, att mot bestämdt pris pr bjelke och sågstock få verkställa utdrifningen från de ötverlåtna skogarne. Något recipiss kunde under sådana förhållanden ej ifrågakomma och utfärdades icke heller, hvarken af Wijk komp. eller Weern. Så ser sanna förhållandet ut, hr bretskrifvare, hvarom Ni otvifvelaktigt eger full kännedom. Det recipiss, som Ni åberopar, lemnades af hr Werm 4 å 5 år sedan ofvanstående öfverlåtelse egt rum och kan således ej derpå hafva något afseende, som af lider sanningslöst uppgifves. Nämnde recipiss eller, rättare sagdt, tillståndsbevis lemnades Pira år 1868, emedan han uppgaf sig kunna sälja en af de skogar han, enligt hvad här ofvan nämndt är, öfverlåtit på Wijk komp., emot 75,000 rdr, och inflöt i beviset, på Piras derom gjorda enträgna begäran, att skogskontraktet var hos Wijk å komp. hypotiseradt, ehuru det, enligt den i kontraktet af Pira tecknade transporten, var, ovilkorligt, på Wijk komp. öfverlåtet. Således endast en hedersfråga för Pira, för hvilken Wijk T komp. iännu ej förlorat allt förtroende. Det är ju derjemte ej tänkbart, att en så erfaren firma, som Wijk komp., skulle utlemna 75,000 rdr utan att af låntagaren deraf erhålla något erkännande, som styrkte deras tordringsanspråk, liksom ock, att Pira skulle utlemna värdepapper för mer än 100,000 rdr utan att derå fordra recipiss. Eller kanske Ni kan påstå, hr brefskrifvare, att Pira lemnade revers å 75,000 rdr? Det ofta omtalade beviset lemnades — bona fide — till Pira för att styrka hans befogenhet att ingå i försäljning af den deri om nämnda skogeov, men har, då någon försäljning inom föreskrifven tid ej kom till stånd och Pira sedermera gjort cession, af honom och massans kuratorer qvarhållits för att nu, sedan skogsviärdet betydligt stigit, bereda sig en opåriäknad tillgång på Wijk komp:s bekostnad. Brefskrifvaren slutar med att söka omgifva hr Pira med en martyrgloria och beklagar, att hans affärsverksamhet genom den här förut relaterade tillställningens misslyckande blifvit afbruten. Hr Pira hade dock kunnat skatta sig lycklig, om hans skogshandlarebana långt förut blifvit afbruten, i hvilket fall hans personliga frihet troligen varit mindre hotad än hvad nu möjligen kan vara händelsen. Af aktning för de personer, hvarpå Noirlandsbrefskrifvaren sökt kasta en otörtjent skugga, har insändaren, med noggrann kännedom om sakförhållandet, ansett sig pligtig belysa ett tilltag, som i oförsynthet söker sin like, och öfver hvars misslyckande upphofsmiännen tyckas svårligen gräima sig, sökande den enda hämnd, som återstår dem, nemligen: att genom sakens vanställande åstadkomma eu offent lig skaudal. Söderhamn den 2 mars 1871. Dixi.