ledning af k. m:ts proposition om antagande af en författning rörande lapparne i de förenade konungarikena Sverige och Norge; och dervid hemstiällt: 1:0) att riksdagen, med förklarande att k. m:ts ifrågavarande proposition icke kan oförändrad antagas, måtte för sin del besluta en författning, som, med uteslutande af det i propositionens 16 2 uppenbarligen genom skriffel influtna ordet Sverige, i öfrigt är med samma proposition lika lydande utom att följande 3 har en sålunda ändrad lydelse: 2 28. Denna förordning träder i kraft under vilkor, att enahanda stadgande meddelas i Nörge, och då från den dag, konungen för bäda rikena bestämmer. Den förblifver gällande tilldess tolf mänader förflutit från den dag. då dess bestämmelser blifvit från någotdera rikets sida uppsagda, hvilket dock ej må ske förrän fyra år efter förordningens triidande i kraft. Skulle, inom tolf månader efter det uppsägning skett, andra ömsesidiga stadganden i detta ämne icke blifvit inom båda rikena antagna, skall första bihanget eller kodicillen till gränstraktaten af ls okt. 1751, som medan denna förordning är gällande blir utan verkan, åter träda 1 kraft; samt 2:0) att riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det k. m:t täcktes tillse, huruvida icke åtgärder i den syftning ledamöterna i den till lappförhållandenas ordnande år 1866 tillförordnade komi: föreslagit eller annorledes kunde vidtagas för att förskaffa de svenska Iapparne nödigt biträde vid de tvister och rättegångar, som under deras vistande i Norge kunde emellan dem och den derstädes jordbrukande befolkningen uppstå. Flera af utskottets ledamöter hafva reserverat sig mot detta beslut.