Dagens Nyheter – 13 april 1871, sida 1

— Jag törs ingenting bestämdt yttra, sade han, ty man bör ej vara för hastig i sin dom, men om någon ville säga att den nye kungen är ef idiot; att han inte mer än denna vinbutelj duger till att regera, så — ja, jag säger ingenting. — Jag förstår er fullkomligt, herr Klemmesen, ni är alltid så delikat i era omdömen. Ni menar att man bör först låta honom uppträda på styfva linan, och sedan... — Alldeleg så... och när jag så nämner blott de två orden: Skandinavien — republik, tror jag ni känner lösen för den närmaste framtiden. — Utmärkt!--men tala blott icke derom, af för mycket tal väckes ånger. En skål för en lycklig framtid! Alla tömde glasen, äfven Uffe. Uffe fick en utomordentligt hög föreställning om hvad som menas med den högre politiken; han hörde grosshandlar Löve och Klemmesen utbyta enstaka, gåtfullå ord och såg dem blinka med ögonen, och så förstodo de hvarandra, medan det för Uffe var mesopotamiska alltsammans. Han hade ännu ej fått veta hvad den gåtfulla konstitutionen var för slag, fastän han hurrat för densamma hela dagen. Nu tillkommo nya gåtor, hemlighetsfulla antydningar omen herrlig morgonrodnad som skulle frambryta på hinsidan Öregund; Uffe begrep icke ett ord deraf. Han suckade djupt öfver sitt eget klena förstånd; det är tungt när vår herre har UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. å.