Dagens Nyheter – 13 april 1871, sida 1

VR SRR ER ENREEEReNEE SNR SNRA NRRERSNRENEREEE NERE lan framlagda olika förslag till ordnande af vårt lands försvar, hafva vi vidare endast i fråga om vissa stora grundsatser, som ligga på bottnen af frågan, uttalat såsom vår onhälliga åsigt: Att den enda organisation af vårt försvars väsende, som kan af folket gillas, är den som hvilar på grundvalen af fullkomlig jemnlikhet: jemnlikhet i den personliga krigsbördan, så att alla krigsdugliga utan undantag blifva lika värnepligtige och de icke krigsduglige erlägga värneskatt; z jemnlikheti den ekonomiska krigsbördan, så att, om någon orättvisa eller olikhet finnes från gamla tider qvar, den förra skyndsammast afskaffas, den senare afjemnas. Vi böra ej dölja att, efter måttet af vår kännedom, indelvingsverket synts oss så olidligen orättvist och ur försvarets synpunkt — så vida det kräfver beredvillig enighet inom folket och frånvaron af missnöje — så rent af skadligt, att dess upphäfvande bör avses ej mindre såsom en skyldig rättvisa emot dem, hvilka i 200 år ensamme eller till största delen burit bördan af försvarsväsendet. än ock såsom en nyttig sak. Vid tanken på det sätt, hvarpå under de förflutna 50 åren några hundra millioner riksdaler riksmynt bortkastats utan snart sagdt det ringaste gagn, har en räddhåga gripit oss och vi hafva känt behof af att ej blott med vår folkkäre konung yrka på den största sparsamhet — så att riksdagen tillser att den billigaste organisationen väljes -— utan ock erinra om nödvändigheten af en klok och sparsam krigsförvaltning. Hvad vi vilja är således det bästa möjliga försvar för minsta möjliga kostnad och fotadt på fullständig jemmnlikhet; allt i fredens intresse, Men då ett folk kläder eig i vapen, böra utan tvifvel sådana Tförsigtighetsmått vidtagas, att krig aldrig må kunna ifrågakomma i följd af en enda persons nyck eller dumhet och envishet. Den allmänna värnepligten är ett tveeggadt svärd, som — derom anropa vi Gud — skall tjena att hålla krigets fasor långt från våra stränder och återkasta det om det vill komma; men det sårar äfven den som bär det, Derför ligga oss tungt på hjertåt önskningarne om sådana laggarantier, hvarigenom bäst inskränkes konungens rätt att förklara krig, att ingå allianser med främmande makter och att föra försvarsstyrkan utom landets gränser. Å Sundsvalls arbetareförenings vägnar. Dess styrelse:, Er. Tengström, vice ordförande. D. Bäckström. O. Engberg. Erik Nordlöw. A. Broman. J, H. Struve, sekreterare.