erläggande af mantalspenningar samt bevillning efter första artikeln, hvilket privilegium likväl numera upphört. Också en karusellåkning. Kisa glada Veckoblad berättar: En fattig gubbe, allmänt känd under namnet Brusiahn, kom för en tid sedan till Klefsfalls qvarn i Kisa socken, bärande en halfspann råg och åtföljd af en gosse. Som qvarnen för tillfället var stannad och läst, satte sig båda på nedra delen af vattenhjulet att vänta. En kort stund derefter kom mjölnaren, utan att ses och utan att veta om besökarne, och släppte på qvarnvattnet. Hjulet sattes ögonblickligen i gång, hvarvid pojken och rågsäcken utkastades oskadade, men gubben grep tag inuti hjulet och medföljde flera slag omkring, dock under så högljudd protest mot denna karusellåkning, att qvarnen genast blef stannad och gubben, genomduschad och hufvudyr, slapp ifrån med blotta förskräckelsen. Straxt derefter sade han i blidkad ton: Ja, men nu skall jag väl också få mala före någon annan. ———— Sorgligt slut på en lustresa. Från Farsund i Norge skrefs den 29 mars: I måndags inträffade här en särdeles sorglig händelse. Briggen tFramnsees afseglade samma dag på eftermiddagen och en del af besättningens slägt och vänner — åtta unga personer mellan 18 och 24 år — följde den till sjös. Efter en färd af ungefär ?4 mil lemnade de fartyget, men knappt hade de kommit ned i båten, förrän denna, som förmodligen kommit in i skeppets kölvatten, fylldes med vatten och kantrade. Sex af dessa unga, lefnadsglada män funno sin graf i böljorna, hvaremot två blefvo räddade. Bland de förolyckade var den ene gift ett par dagar före sin bråda död. Kaptenen ombord miste två bröder och en af manskapet en broder, och endast genom att använda våld kunde man hindra männen -— en af dem måste man till och med binda — från det alldeles fruktlösa och lifsfarliga företaget att springa öfver bord och försöka räddning. Koleran i Petersburg. Den 31 mars insjuknade 130 personer och dogo 48, Farsoten visar, dess bättre, tydliga tecken till aftagande.