Dagens Nyheter – 12 april 1871, sida 2

Halls hårfärgningsmedel har föranledt en strid. Uppfinnaren och försäljaren utmåla det i de grannaste färger. Åtskilliga större och mindre autoriteter skildra det uti idel svart — och professor Malmsten samt lifmedikus Lundberg, om inga andra, blifva dervid synnerligen svärtade. Medlet blef första gången tillgängligt i handeln under sommaren 1868 och då för vissa ändamål väl vitsordadt af ofyannämnde läkare, som hade sett det försökt. Hr Malmsten intygade att det åt alldeles gråhvitt hår återgifvit den färg som håret under yngre åren lärer haft samt att det var fullkomligt oskadligt. Hr Lundberg intygade att medlet var nyttigt mot hudretning med fjällbildning, som ofta vållar hårets affall. Kort derefter underrättade dr Hamberg, efter att ha kemiskt undersökt medlet, att det innehöll blyoxid. Han hade sig icke bekanta några olägenheter genom medlets användning, men satte ifråga om sådan ej kunde på längden medföra risk. Emellertid uppkom ett rop att Halls hårfärgningsmedel förgiftar folk. Det är detta rop som förmått oss att vidröra saken, Det är ett lärorikt bevis på huru folkopinioner stundom kunna för kortare tider uppkomma, hvilka sakna all grund, och man borde af detta exempel lära sig att icke utan undersökning taga för kontant alla dagens skrik. Halls hårfärgningsmedel innehåller blyoxid; plyoxid är ett giftigt ämne; ergo blifva menniskor som begagna nämnda medel till sitt hårs färgande förgiftade, och till denna förfärliga följd ha hrr Malmsten och Lundberg medverkat.