Meddelanden från allmänheten. En i gårdagens Dagblad införd notis om, att en belöning tilldelats en maskineriarbetare för dämpad eldfara inom Dramatiska teatern, ger insändaren anledning framställa den frågan till direktionen öfver Stockholms stads brandförsäkringskontor, huruvida bemälde direktion har sig bekant beskaffenheten af den uppvärmningsapparat, som finnes anbragt under Dramatiska teaterns scen? Insändaren vet icke huruvida nyssnämda eldfara uppstod i följd af antändning från de stundom rödglödgade plåtrören under scenen, men det skulle icke förundra honom om så vore, och märkvärdigt är, att ingen större olycka redan uppkommit genom eldapparaten derstädes. TInsändaren uppmanar på det varmaste dem, som saken närmast rör, att bereda sig tillfälle att få se den farliga tillställningen, på det den måtte blifva utdömd innan någon olycka hinner inträffa. För ett par år gedan fick insändaren af en fockman mottaga en så glödande beskrifning på merbemälda uppvärmningsapparat, att han beredde sig tillfälle att en vinterafton under pågående spektakel få se densamma. Och hvad fann han? Ett par rödglödgade, stora kaminer, eldade med koks, samt ett par långa, rödglödgade plåtrör, löpande under golfvet, på kort afstånd från de bräder och bjelkar, som bilda väggen mellan orkestern och 1:a bottnen under scenen, hvilken vägg var skyddad af påspikade plåtar. Insändaren förvånades öfver denna eldfarliga tillställning och fällde några yttranden i den riktningen åt vaktkarlen på stället. Åh, det har ingen fara! menade denne tvärsäkert, Vi ha vattenposten här bredvid, och för att riktigt lugna insändaren, öppnade han kranen på posten, men något vatten lät sig icke se, ty posten var frusen, — Insändaren ämnade genast gifva offentlighet åt saken, men glömde bort alltsammans, till dess notisen i Dagbladet åter framkallade besöket under Dramatiska teaterns scen i hans minne. —ng. TMA Eee sr MA as penn R NAR RT REA FT NN FOR DT a NO LAN Jå