Dagens Nyheter – 12 april 1871, sida 1

skrifva endast sanning i dem, men hur är sådant möjligt i våra tider då man hvarje dag skall utgifva ett stort folionummer? Om vi också icke fästa oss vid svårigheten att fylla tidningen, så kunna vi åtminstone inte bortresonnera en annan vida större olägenhet, den nemligen att medan jag anställde undersökningar, för att få utrönt huruvida saken vore sann, så skulle alla mina kolleger komma mig i förväg och publikon få läsa bara gamla nyheter i min tidning. Häraf kan ni inse att man är tvungen att meddela allt hvad som förefaller så fort som möjligt; om en eller annan uppgift befinnes oriktig, så kan man alltid sedan rätta det begångna misstaget. — Men ni införer ju endast högst sällan sådana beriktiganden i er tidning, anmärkte Aurelia. — Mycket sannt, min fröken, lydde svaret; ty jag skall säga er, när man en gång har skrifvit något som är mindre riktigt, hvad hjelper det sedan att man tar tillbaka sina ord? Det är bara att röra i gamla obehagligheter, och man gör klokast uti att låta sådana vara gömda och glömda... Tusen tack, min fru, ni är alltför artig: er vinbärs-gel är utmärkt läcker. Grosshandlar Löve ville gerna höra Klemmesens mening om den nye konungen, men redaktören iakttog en mycket försigtig tystnad i detta hänseende.