tillhör det oss, studenter, att gå ispetsen för folket och upplysa den stora hopen. — Jag är ingen student, invände Uffe. — Men du kunde vara det, och så noga är det inte. Se, der rida de kungliga härolderna, åtföljda af gardet, för att utropa den nye kungen på torgen. De lysande uniformerna ådrogo sig Uffes uppmärksamhet, och han följde med. Palle samlade efterhand omkring sig flere bekanta, ty alla sådana, som han träffade, öfvertalade han att göra sig sällskap. Dessa åter värfvade sina bekanta, som de mötte, och sålunda bildades snart en liten, tätt sluten skara, som följde efter härolderna, och hvar gång dessa hade ropat: Länge lefve Fredrik den sjunde!4 ropade Palle och hans följeslagare: tLefve konstitutionen! Palle var dock så försigtig att han alltid ställde sig sjelf i midton, för att undvika möjliga sammanstötningar af den art som han råkat ut för i trängseln vid slottet. Uffe följde troget med, och då han hörde att alla voro så eniga i att ropa: Slefve konstitutionen! ansåg han för riktigast att sjelf instämma häri, ehuru han blott hade mycket orediga föreställningar om hvad meningen skulle vara med detta rop. Han ville gerna ha frågat Palle om hvad det egentligen betydde, men han var rädd för att de andra skulle göra spektakel af honom för hans okunnighet, och derför frågade han icke, utan UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. öB.