Dagens Nyheter – 11 april 1871, sida 2

både knuffar och hotfulla ord, men Palle var oförskräckt och brydde sig hvarken om de ena eller de andra. Slutligen blef trängseln alltför stor, de hade nu framför sig en lefvande mur; men Palle började då ropa: Tilllåta ni, mine herrår! — Var så god och gif plats, mitt herrskap!4 så att alla trodde att Palle och Uffe voro två vigtiga personer, som hade något angeläget ärende upp på slottet, hvarför man med en blandning af vördnad och förargelse vek åt sidan. Ändtligen uppnådde Palle en utmärkt plats midt för slottets altan. Han vände sig då om till Uffe och sade: — Ber du, det gick! om man bara icke fäller modet, så går det alltid bra. På alla sidor omkring dem samspråkade man om den nye konungen och hvad man af honom kunde vänta. Mezningarne voro mycket delade: några talade om hans redliga danska sinnelag, andra ville veta att han skulle vara mycket inskränkt till förståndet och särdeles olik sin begåfvade fader. Palle ansåg att han borde khålla ett litet upplysande föredrag för den kringstående mängden om de nya tider, man gick till mötes, och stod just i begrepp att göra detta, då plötsligen ett starkt tyst, tyst! ljöd från alla sidor. Den gamle ministern trädde ut på altanen och ropade tre gånger: CKung Kristian den åttonde är död! — Länge lefve kung Fredrik den sjundel4 För hvarje gång upprepade den kungliga härolden