Dagens Nyheter – 8 april 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En flusmenniskes historia. Våra läsare torde måhända erinra sig att för någon tid sedan omtalades att en s. k. flugmenniska, svensk till börden, under utöfvandet af sin farliga konst i Triest fallit ned och brutit halsen af sig: I Norrköpings tidpibgar omtalas denna fallna storhets historia på följande sätt: För tio å tolf år sedan sågs å kuskbocken på en af hufvudstadens droskor, eller också körando något af stadsgårdshamnens vedlass en ung man, ganska snyggt klädd. Han var, som man kan förstå, åkaredräing och hette Thure Hansson. Unge Hansson kände dock inon sig, att han var född till något högre; till lindansare eller till att arbeta i trapezen eller något dylikt. Till den ändan höll han sig mycket i Mosebacke och åskådade med förtjusning de utomordentliga föreställningar, som de af herr Wallman engägerade konstvärerna gåfvo, Hans åkarehjerta slog af fröjd vid åsynen af en balanserstång eller en med glittrande paljetter besydd kostymjacka. Slutligen blef hans längtan för brinnande och en vacker dag bad han herr Wallman, att om förmiddagarno få gå upp i trädgården och öfva sig. Hans begäran bifölls, och som ynpliogen hade en afgjord fallenhet att stå på näsan, gjorde han stora framsteg både på händors och fötter, och att stå på hufvudet både bittida och sent, deri var han oöfverträffig: En vacker dag annonserades, att det uppträdande akrobatsällskapet fått sig en ny medlem, en engelsman, herr Millins. Det var emel!ertid ingen annan än vår vän Thure Hansson, som skulle Visa sig på styfva linan. Sverige hade fått en vagabond mer och Thure skulle, efter att förut hafva rullat i groparne, rulla på klot eller gå på rullande klot. Han gjorde det, det gick bra; han gick på lina, lyckades också — och så var kar!en akrobat. Om vintrarne körde Thure Hansson sedermera postvagnen mellan södra bangården och posthuset och om somrarne var herr Millins antipod i Mosebacke, Han ville likväl stiga högre i verlden, och efter att lä ge hafva sett flugor i alla möjliga storlekar, blef han så betagen deraf, att, han ville blifva flugmenniska. Han ville komma högt i verlden, och med att gå i taket ansåg han sig hafva uppnått all konstbärlig höjd. Han kom till kinesen Arr-Hes sällskap, och besökte med detta under namn af Thourb Sverige, Norge, Tyskland och Italien. På återvägen hände honom det missöde, hvarom vi nyligen hafva läst i tidningarne, I Triest nedföll han nemligen från en svindlande höjd — det brukar så hända med dem, som plötsligt komma för högt i verlden (se Napoleon III m. fl.!). Äfven flägmenniskor kunna falla, och, liksom nämde f. d. kejsare, steg Thure Hansson upp som en sol och föll ned som en pannkaka. CISTERNER ER SERENA