—?AUf — Konung Kristian den åttomde är död! återtog Palle. — Och hur har du fått veta det? — Jag kommer nu direkte från Amalienborg. Kungen afled klockan half 11; hans sista ord voro: Nu brister det häruppe! — Ja, nu brister det, ropade grosshandlarn med pathos, i det han råkade i en plötslig extas. Nu brister det despotismens ok, hvars mörka skuggor så länge hvilat öfver vårt arma fosterland. Nu är han död, tyrannen som kunde ha gjort sitt folk till ett folk af kungar, mer som föredrog att göra det till ett folk af trälar. Han ylle blott sjelf herrska, han ville blott sjelf vara kung och tålde ingen annan vid sin sida. För folkets böner hade han intet öra; när folket begärde bröd, gaf han det stenar; när folket begärde frihet, gaf han det Tivoli. Folket stod gråtande utanför hans slott, medan han satt och fråssade bland sina hofmän. O, långa tider af slafveri och uselhet, af förtryck, huru har det varit möjligt att genomlefva eder! Men nu brister oket, och en ny morgonrodnad frambryt r icke blott för Danmark, utan för hela Norden, för Skandinavien; och nya män uppstå: varen helsade, I nye män, som skolen medföra åt oss Skandinaviens morgenrodnad! — IHvarför kan inte gamlo Mads Christensen gå till oss med den hädanefter som hittills? frågade fru Löve, hvilken trodde att hennes man ämnade afskeda budet, som bru