hämndplaner, hvarpå Uffe under aftonens lopp hade rufvat, ty de voro nästan alldeles lemnade åt sig sjelfva; endast på långt afstånd hörde man en ensam nattvandrare gå med raska steg. Men Uffes förbittring lade sig, allteftersom de aflägsnade sig från kaptenens hus, och efterföljdes af en mera hvardaglig vresighet, gom visserligen kan vara obehaglig nog för omgifvande personer, men icke är farlig för deras lif och lemmar. Löjtnanten var vid ett utomordentligt briljant humör; den tite-å-tete, som han haft med Inez, hade ökat hans lIefnadslust och gjort honom mera försonligt stämd mot sina medmenniskor. Han gjorde till och med flera försök att inleda ett samtal med Uffe, men dessa försök misslyckades, då Uffe endast svarade med ett knappt hörbart grymtande. Palle underhöll samtalet i Uffes ställe, och han gjorde detta med den belefvenhet, som anstår en verldsman. Vid slottet skildes de åt, ty löjtnanten hade sin väg öfver Holmensbro under det att Palle Löve och Uffe skulle gå åt motsatt håll. — Så blefvo vi då honom ändtligen qvitt! utbrast Uffe, så snart löjtnanten vändt dem ryggen. Jag kunde inte tåla den der karlen. — Men så kunde dui stället lära åtskilligt af honom, i fråga om huru du bör uppträda inför Inez, svarade Palle. — Hvad skulle det vara? — Ah! det är många saker. Lade du t. ex. märke till, huru utmärkt hans uniform satt?