Dagens Nyheter – 8 april 1871, sida 1

EA SE EEE SER lingar, sedan striden utbröt, antagit en vida våldsammare karakter och att man i Paris fruktar ett formligt skräckvälde. Kommunens organisation. Kommunalrådet har tillsatt ett verkställighetsutskott af sju ledamöter. Dessa äro — eller rättare voro, ty ett par af dem äro redan dödade —: Eudes, Bridon, Vaillant, Duval, Lefrangais, Felix Pyat och Bergerct. Vidare ctt utskott för finanserna, ett för militärväsendet, ett för lagskipningen, ett för allmänna säkerheten, ett för inkomster, ett för allmänna arbeten, handel och näringar, ett för utrikes ärender, ett för den civila förvaltningen och ett för undervisningen. I en korrespondens till Neuo freie Presset meddelas några biografiska notiser angående de mest framstående ledarne af den nuvarande kommunistiska rörelsen i Paris: Hvem skulle ha anat, heter det bland annat, att den lille, magre mannen med den viga ungan, som jag för knappt ett år sedan såg på de anklagades bänk inför en af våra brottmålsdomstolar, en gång skulle komma att spela en diktators roll, vore det också blott för en half dag! Och dock sitter Assy nu på rådhuset, vårdslöst tillbakalutad på den samma röda divan, hvarpå de förste potentater i verlden sutit före honom. Med den bekanta, lilla bruna lerpipan i munnen, utdelar han befallningar och undertecknar dödsdomar, som han icke sjelf skulle vara i stånd till att skrifva orthografisk triktigt. I likhet med många af sina lavdsmän, ersätter emellertid Assy denna brist med en utomordentlig talförmåga, och en viss energi och organisationstalang kan man icke heller frånkänna honom, Han är knappt trettio år gammal. Vid sidan af Assy figurerar den ofta omtalade Lullier, hvars hela görande och låtande bör bedömas företrädesvis ur en pathologisk synpunkt. Lullier har på sin tid, såsom ung sjöofficer, skrifvit ett verk på fyra volymer, som blifvit fördelaktigt bedömdt af fackmän. Något vidare godt vet man icke om honom, För närvarande befinner han sig i ett synnerligen öfverspändt själstillstånd. Sedan han år 1869 på grund at flera gånger upprepade disciplinära förseelser blifvit afskedad, uppehöll han sig någon tid i Rio de Janeiro, och här fick han en dag händelsevis se ett nummer af Pays, i hvilket Paul de Cassagnac hade skrifvit en mycket häftig artikel mot Jules Favre. Alldeles ursinnig öfver det hån, hvarmed Jules Favre i denna artikel omtalades, reste Lullier ögonblickligen till Paris och utmanade Cassagnac på duell, och när denne icke ville antaga utmaningen, gaf Lullier honom i hans egen bostad, en örfil, hvilken readerade den hetlefrade utmanaren ett afgiftsfritt inträdeskort till en vårdanstalt för sinnessjuka. Att han ännu lider af samma häf tiga lynne, derom har man nyligen fått ett bevis. För ett par dagar sedan kastade han en stol i hufvudet på en af sina kolleger i centralkomitn och blef af denna anledning visad på dörren samt arresterad. Han är uppenbarligen mogen för tvångströjan. ) Bland de militära medlemmarne i centralkomitån träffar man naturligtvis den oumbärlige general Cluseret, hvilken allt sedan den 4 sistlidne september färdats omkring öfverallt i-landet, och än i Lyon, än i Marseille, än i S:t Itienne sökt göra sina åsigter och sin inflytelse gällande. En ofantlig äregirighet karakteriserar denne general. OÖluseret är bortåt ) Det är under sådant förhållande ganska förståndigt af eentralkomiten att ha gjort sig af med honom. Hfter all sannolikhet var det denne Lullier. som nationalförsvarsregeringen i fjol sände i ett slags förvisning till Danmark, der hans förållsnde väcite skandsl: