Dagens Nyheter – 5 april 1871, sida 2

till ditt fosterland, intet deltagande för dina vänner, Uffe suckade, han var rädd för att Palle hade rätt. — Och om du ändå sjelf toge dig något före, fortfor Palle, så skulle jag i alla fall ursäkta dig. Men man hör aldrig ett ord af dig, du går likasom en drömmare och bryr dig om ingenting. Nej, du är en dålig vän, ty du har hvarken öra för hvad som ligger mig om hjertat, ej heller törs du anförtro mig hvad du sjelf har på hjertat. Mins du att vi en gång som gossar blandade vårt blod tillsammans och ingingo fostbrödralag? Jo, det är ett vackert fostbrödralag, när den ene icke har för två styfver intresse för den andre! Detta tal skar Uffe djupt i hjertat. PSkulle han nu till alla sina öfriga sorger nödgas lägga äfven den att anses för en trolös vän? Nej, det var för mycket, det var mera än hån kunde uthärda: så fick det antingen brista eller bära, — Jag vet ju inte, om du gitter höra på hvad jag har att anförtro dig, sade Uffe, som i detta ögonblick utkämpade en hårånackad strid mellan sin blyghet och sin längtan efter hvad han så väl behöfde: en förtrogen vän. — Kan du tvifla derpå? ropade Palle; har jag inte alltid uppfyllt alla de pligter som vänskapen ålägger mig? Kan du finna en mera trofast, en mera deltagande vän än jag är?