Dagens Nyheter – 5 april 1871, sida 1

— EE EE EA vas behöflig öfning, hvarföre ytterligare anslag begäres. Som sagdt, vissheten att icke erhålla förhöjda anslag skulle möjligen kunna förmå regeringen att sålunda förfara. Man skulle i så fall blifva i tillfälle !att på grund af erfarenheten bilda sig ett omdöme om verkligen indelningsverket läte sig inflickas uti en beväringsarmå, om organisationens egenskaper föröfrigt samt om bristerna hade sin grund i otillräckliga anslag eller felaktiga principer m. m. Dock, ehuru det kan vara möjligt, är det ej antagligt, att regeringen, sig sjelf lemnad, någonsin skall så handla: Ty hon måste naturligtvis uppdraga ordnandet af vår härsmakt åt någon af dem, för hvilka hon hyser förtroende, således åt någon af de högre officerarne. Att desse emellertid under våra nuvarande förhållanden icke kunna vara lämpliga för dylika vigtiga uppdrag är förut vidrördt.) Deras skuggräddsla för allt, som stöter på upplyst nationalanda, föranlåter dem att uppträda som äkta erkemilitära fackmän, fördömande all verklig nationalbeväpning. Att man inom det kotteri, der den persorliga konungamakten har sitt förnämsta stöd, och trots derifrån utgående ifriga yrkanden på stora anslag till militära ändamål, alldeles icke hyser någon verklig tillit till det med så mycken kärlek omhuldade militärväsendet kommer någon gång i ett obevakadt ögonblick i dagen. Båt. ex. yttrade nyligen en af de konservatives koryfeer offentligen: Fåfängt skall man försöka undanrödja den sanning, att de små staternas tillvaro är beroende af stormakternas-uppfattning af hvad deras egen fördel kräfvertt,?) Men, i stället för att i konseqvens härmed tillstyrka afväpning, skyndar han i samma andetag att uppmana oss. att icke låta oss besegras utan manlig strid samt vädjar sedermera till svenskheten och patriotismen, försäkrande att de hos oss af ålder dyrbara orden konung och fosterland kunna ännu sätta vårt blod i svallning och af oss locka löftet om trohet i döden. Den förenämnda åsigten, att vi ej kunna försvara oss mot en stormakt, är tvifvelsutan riktig, nemligen såvida försvaret skall utföras med de medel regeringen föreslår. Konseqventare än vår tids konservative räsonerade för 40 år sedan en general och statsman, då han yttrade: enär nu de driffjedrar saknas, som hos massan af nationen skulle kunna väcka den brinnande kärlek för fosterland, färdig att offra allt för dess försvar, hvad annan utväg finnes att bereda detta försvar än tillvaron af en väl öfvad härsmakt!XX) — och med denna härsmakt menade han en liten och god, hufvudsakligen indelt armå, ehuru han längre fram i samma arbete ifrade för indelningsverkets upphäfvande. Hvad denne författare yttrade om bristande patriotism hos massan torde hafva sin fulla tillämpning ännu i dag.) Som man nu likväl är fullkomligt medveten derom, att en ringa härsmakt, äfven om den: vore väl organiserad och öfvad, är otillräcklig för vår sjelfständighets betryggande, har man 3) Se Dagens Nyheter-för den:21 och 22 sistlidne februari. ) H. Hamilton, tal om kriget mellan Frankoch Tyskland 1870. ) Ms Sa Beskaltningens grunder, ) Se Dagens Nyheter den 21 och 22 februa:i ri