— l00d häftig ryckning i klocksträngen, så att denna gick midt itu och hela huset skakade deryvid. Ut störtade Sambo och två tjenstflickor, ropande: — Hvar är elden lös? Uffe var så andfådd att han icke en gång kunde svara. I detsamma kom också Inez ut, nyfiken att få veta hvad det var som vållade allt detta oväsen. Då hon blef varse Uffe, tog hon vänligt emot honom och sade: — Jag är så mycket gladare öfver att se er som ert starka ringande lät mig befara att någon olycka skett. Uffe skämdes till den grad öfver sitt löjliga uppförande att han gerna skulle velat sjuvka ned i jorden, för att icke mera bli sedd; han svarade stammande: — Denna klocka är verkligen mycket svår att ringa med. — Åbja, men det beror väl på huru hårdt man drar i strängen, menade Inez. Hon bad derefter Uffe stiga in, hvilket Uffe också gjorde, ehuru han kände sig till mods som en person den der gjort ett försök att stjäla, men ertappats på bar gerning. TI det han trädde in i hvardagsrummet och tillslöt dörren efter sig, hörde han HSambo och de begge tjenstflickorna utbrista i högljudt skratt uti förstugan, hvilket just icke bidrog till att öka hans sjelfkänsla. Han tyckte sig stå inför Inez som en snopen skolpojke, som har gjort sig skyldig till något dumt streck. Hans