Dagens Nyheter – 4 april 1871, sida 1

hvarför skulle då Uffe icke göra det? Alltså Uffe kunde gerna besöka kaptenen utan Pulles sällskap: quod erat demonstrandum. Uffe meddelade icke Palle detta sitt beslut. Palle skulle blott ha afrådt honom, och Uffo kände att han måste gå dit. Uffe nämnde ej ett ord derom för någon menniska, han tyckte att det var ett stort, vigtigt beslut han fattat, och han vissto också att hvad stort som sker, sker tyst. Då aftonen kom, begaf sig Uffe åstad. Det blåste starkt på vägen, ljusen i gatlyktorna fladdrade oroligt hit och dit och framkallade besynnerliga skuggor på väggarne; det såg nästan ut som om han omgafs af andar, de der ville hälla honom tillbaka, men Uffe gick med säkra steg såsom en man hvilken fruktar hvarken lefvande eller döda. I de tysta gränderna kunde man höra hans steg genljuda på långt afstånd, de förkunnade för verlden att här gick en man som visste hvad han ville. Slottet låg som en ofantlig, svart jätteskepnad framför honom; det skrämde dock icke Uffe; med orubbligt lugn vandrade han framåt mot Börsen. Men då han hunnit förbi hörnet af denna, såg han långt framför sig kapten Boslins upplysta fönster, och denna anblick uppskakade honom, Han kände hur hans mod sjönk, hans gång blef långsam, och man hörde ske mera ljudet af hans stolta steg. Och ju äingre han kom fram, desto värre blef det, UFFR HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 88.