Dagens Nyheter – 4 april 1871, sida 1

TRIES RIKS ASTANA TATE ETS TE Från utlandet. Från Paris skrifves till Kölnische Zeitung den 26 mars, bland annat: Paris är nu fullkomligt lugnt och stadshus-regeringens och dess anhängares verksamhet inskränker sig till offentliggörande af en massa proklamationer och alt skjuta några garibaldianer eller rättare personer i garibaldiansk drägt, men polisagenter till yrket. Nya häktningar i mängd företagas ock. Angifvelse-systemet har nemligen tagit sin början och i detta afscende står stadshus-regeringen icke i någon mån efter sin företräderska af 1792. Tvärtom, hon öfverträffar henne, ty under det att man år 1792 åtminstone ställdes inför ett slags domstol, gör man nu processen mycket kortare och skjuter dem, som förefalla misstänkta utan att en gång fastställa deras identitet. Mot Chanzy och de andre jemte honom häktade generalerna gick centralkomiten mycket nådigt tillväga. Hon frigaf dem nemligen. Deremot hållas fortfarande de f. d. deputerade Bonjean, general Millinet och direktören vid Conciergeriet häktade. De sitta i polisprefekturen. Bonjean tillhörde såsom bekant kejsardömets moderat-liberala män och Pouyer-Quertiers parti — den nuvarande finansministerns, hvilken först var kejsardömet med lif och själ tillgifven, men sadlade om då kejsardömet blef frihandlare. Ett rykte går, att centralkomiten dömt till döden alla de nationalgardes-bataljonschefer, hvilka icke anslutit sig till insurrektionen. Detta skall dock icke ega sin riktighet och sannolikt skulle centralkomiten endast i det fall ha tillgripit en sådan åtgärd om icke ordningspartiet sträckt vapen. HBSäkert är dock, att en nationalgardeskapten vid namn Valligrane, som hade slutit sig till komiten, sköts såsom misstänkt för förräderi. Komitån är för öfrigt mycket misstrogen och folk, som angifva henne, aflägsnas vid minsta misstanke utan att man vet, hvad som blir af dem, Synnerligen barsk är Assy. Han har en lifvakt på 60 nationalgardister, af hvilka 12 dag och natt följa honom i hamn och häl. Sjelf bär han dolk och revolver. Den nya regeringens medlemmar hafva hittills visat sig mycket oegennyttiga; de äta och dricka visserligen ganska godt, men de uppbära tills vidare endast sin aflöning såsom nationalgardister. kn af medlemmarne i regeringen, Blanchet, f. d. perukmakare i Brässel, ligger för döden. Enligt uppgift har han slagit sig utför stadshusets trappa. Ryktesvis heter det dock att han blifvit så illa tilltygad af en bland stadshusets försvarare, som haft ett godt öga till honom. Hvad spioneri-väsendet beträffar, har en särskild kår derför upprättats. Denna kårs sold är fördubblad och dessutom får den gina utgifter på kafderna och restauranterna ersatta. Kårens organisation liknar dens, som fanns under kejsardömet. En af Pietris tjenstemän, hvilken slutit sig till sakernas nya ordning, har organiserat densamma. Största delen af de personer, hvilka bilda den nya kommunen, äro fullkomligt obekanta. Bland mera moderata med mera kända namn äro valde: Adam, prefekt under en tid af belägringen; Tirard, maire och representant för Paris; Cheron, skriftställare; dr Robinet; Desmarest, advokat; Rance, RR FARAN EEE ISIR RET TERS LEN TE TATA