Dagens Nyheter – 3 april 1871, sida 2

han var alltför rädd för att Palle skulle få nys om huru det stod till med honom, och blotta tanken på att Palle kunde komma underfund dermed uppfyllde Uffe med skräck och ångest. Derför måste han söka öfvervinna sin längtan. Då han skulle begifva sig till sitt apotek, tog han vägen förbi Knippelsbro, i den förhoppningen att en lycklig slump skulle låta honom få se en skymt af Inez, eller att han möjligen skulle möta kaptenen och Henne be honom snart komma till sig igen — i hvilket fall Uffe hade för afsigt att besöka honom redan samma afton — men allt var förgäfves. Åter förgingo tre dagar, men då kunde Uffe icke uthärda längre. Det var för första gången i eitt lif han erfor hvad det ville säga att önska något af hela sitt hjerta — intet under derför att önskningen var så utomordentligt liflig. Han gjorde ett nytt försök att öfvertala Palle, och dervid röjde han en sådan ifver att Palle blef helt förbluffad deröfver. — Hvad går då åt dig? frågade Palle. Du brukar ju annars aldrig vilja vara bland främmande menniskor, man måste dra dig vid båda öronen för att få dig med sig, och nu är du så ifrig att du inte vill vänta med att besöka kaptenen tills vi kunna göra detta utan att öfverskrida gränsen för det passande. Derför alt en person är artig mot mig och ber mig