den begärda buteljen. Kaptenen tog den, höll upp den mot dagsljuset och sade: — Kan ni tänka er en herrligare röd färg än denna?... Det är det bästa vin man kan få i Chili. Lord Cochrane och jag drucko det alltid, när vi tillbragte en glad afton tillsammans. Jag läter ännu ctt dussin buteljer skickas till mig för hvart är. Kaptenen fyllde glasen; och om han in icke kunde bevisa att han druckit tillsammans med lord Cochrane, fick han åtminstone nu ett godt tillfälle att bevisa, hvad vigtigare var, att vinet var utmärkt. Till och med första glaset framkallade genast en lifligare stämning, och då det andra ooh tredje följt derpå, så begynte kinderna blossa och ögonen gnistra. Uffe kände sig intagas af ett okufligt mod, ja, hade Inez nu varit hemma, så skulle han ha varit karl till att språka med henne. Till den grad modig hade Uffe blifvit att han vågade fråga kaptenen om Inez liknade sin mor, och det till på köpet utan att slå ned ögonen. : — Om Inez liknar sin mor? sade kaptenen. Hm! Ibland trycker jag att hon liknar henne som en yngre syster, och ibland återigen tycker jag att modren var mycket vackrare, men det kommer sig deraf att jag då var ung sjelf och blodet flöt snabbare i mina ådror. En sådan karl jag ändå var på den tiden! Ja, det får ni ingen föreställning om genom att se på min nuvarande bräckliga stofthyddu.