Dagens Nyheter – 3 april 1871, sida 1

mina berättelser ha roat er så mycket att ni alldeles har glömt bort tiden. Ja, det är godt för ungdomen att få höra något af oss gamla. Kom snart igen, så skall ni få höra mera. Jag tycker mycket om er, ty ni visar intresse för hvad gubben har att säga. Vid afskedet tog Inez Palle i handen, men då hon äfven framräckte sin hand åt Uffe, drog sig denne förskräckt tillbaka: hon förekom honom nästan som ett öfverjordiskt väsende som man icke fick vidröra. Han gjorde en stel bugning, och Inez neg för honom, men hon hade dervid mycket svårt för att återhålla ett leende. När do åter gingo öfver Knippelsbro, sade Palle: — Nå, är du inte nu rätt glad åt att du följde med mig dit? — Hon är utomordentligt vacker, suckade Uffe. — Ja, visst är det en söt flicka, och kaptenen är också en hygglig karl, om han bara ville låta bli att prata så mycket; det är ju knappast möjligt för en annan att få säga ett ord, när man är i hans sällskap. — Hon är utomordentligt vacker, suckade Uffe igen. Följande dag var Uffe till mods, såsom hade han befunnit sig i hi lriket. Han kunde aldrig minnes att han någonsin i sitt lif hade varit så glad. Haus tankar och känslor, som hittills varit fjettrade i ett oredigt mörker, UFFE HJELMS (PCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 44.