Dagens Nyheter – 31 mars 1871, sida 3

tar. I en korrespondens från Helsingborg till Blekingsposten berättas följande: För någon tid sedan var i en at våra grannstäder en student bjuden till aftönmåltid hos sitt värdfolk. Högtiden till prydnad stod ett stort fat med risgrynsgröt på bordet och ur en vinbutelj serverades ett glas till hvar och en. Studentea ville gerna göra eh ytterligare påhelsning i flaskan och beslöt derför att under någon förevändning slicka fotogönlampan, som brann midt på bordet. Jag ber om min ursäkt mitt nådiga herrskap, att jag för mina ögons skull skrufvar ner lampan en liten smula, yttrace han, vred med detsamma om ställskrufven så att lampan slocknade och medan de öfriga sökte efter en tändstickask, tog studenten en dugtig klunk ur flaskan, hvilken han sedan skyndsatnt ställde ifrån sig, utan: att i mörkretså noga ge akt uppå, om han: ställde den der han tog den eller på något annat ställe. I detsamma tändes lampan och då befanns buteljen stå midt i grötfatet. På studentens förlägna utseende kunde man märka, hvem som hade ställt dit den. Lexzendrn om ffManmrhoeler Hambopslskan,. Bland svenska dansar är Hanebo: eller, såsom ordet vanligen uttalas, Hambopolskan, fordom Horgadansen benämd, föremål för en legend, som torde här kunna anföras: Hvarje lördagsafton plägade ungdomen från Hanebo socken (i södra Helsi samla sjg i Horga by till dans, och fi detta nöje ofta långt in på nätterna. En afton, hänfördt af dansens liflighet, lit det muntra laget ej en gäng af sabbatens inbrytande störa sig i sin yrande glädje, utan fortfor att dansa, äfven då sammanringningen redan hade begynt. Piötsligen finna de en främmande i helgdagskläder midt ibland sig, hvilken ingen kände, men som dock inbjöds att deltaga i dansen nvilket han ock antog. Snart förstod han att sätta sig i spetsen för laget h föreslog till slutdans n s , såsom det der på orten voro med houom, Blinken var gen irdig. Hand i hand, med den främmande i spetsen,