Dagens Nyheter – 31 mars 1871, sida 2

— 118 — bländande halsen, var ett hvitt perlband inflätadt, som ännu mera förHöjde deras skönhet, Det var något så majestätiskt i hela hennes väsend6, att Uffe knappt vågade hemta andan, han erfor samma intryck af något outsägligt skönt och Stort, som då han i nattens stillhet blickade upp möt den dunkelblå himmelen med de fusen tindrande stjernorna. Och likväl var det en så barnslig öppenhet i det sätt hvarpå Inez helsade dem god afton, att det nästan tycktes Uffe som vore hon en gammal lekkaimrat, som han kint i många herrans år. — Behaga ni inte sitta ner, pappa kommer straxt, sade Inez på god danska, men med en viss utländsk betoning, som gjorde hennes stämma ännu mera välljudande. Pulle tackade och intog sin förra plats i soffan, Uffe satte sig helt förlägen på yttersta kanten af en stol. Palle förde naturligtvis ordet, hvilket han gjorde med sin vanliga lätthet. Sedan han framställt de nödvändiga frågorna rörande helsan Mm. m., underhöll Han Inez med att tala om en bal, som de båda hade varit på för några dagar sedan, och Palle lät sina spetsiga qvickheter hagla öfver de olyckliga herrar, som varit hang kamrater vid detta tillfälle. Inez satt och vaggade sig i en gungstol, hon hade mycket roligt åt Palles beskrifningar, och flera gånger brast hon uti ett klingande skratt. I händerna höll hon ettradband, hvars svarta kulor hon lät glida fram och tillbaka mellan