Dagens Nyheter – 31 mars 1871, sida 2

sina hvita fingrar, hvarvid dessas skönhet ännu mera föll. i ögonen. Plötsligen gick radbandet gönder och alla kulorna rullade under bordet. — Ack, mitt radband, mitt radband, som har tillhört min mor! ropade Inez förfärad, i det hon hastigt sprang upp för att hopsamla kulorna, men hon gjorde det med ett sådant behag i alla sina rörelser att både Palle och Uffe blefvo sittande stilla, intagna af förtjusning och beundran, och glömde alldeles bort sina pligter som. kavaljerer, till dess Tnez sjelf påminde dem derom, — Herrarne kunde gerna hjelpa mig, sade hon leende. — Vi komma, vi komma! ropade Palle och flög upp ur soffan, gaf Uffe en dugtig knuff i ryggen, så att han föll ned från stolen, och låg i nästa ögonblick sjelf med näsan mot golfvet, för att samla ihop kulorna. I detta ögonblick inträdde kaptenen. — Hvad ser jag? Hela sällskapet redan under ;bordet? ropade han. Nå, det tycker jag om, jag vill att det skall gå muntert till; de börja kalaset der andra bruka sluta det. — Det var blott mammas radband, som gick sönder för mig, sade Inez, hvilken nu åter kom fram i dagen, åtföljd af sina två kavaljerer. — Och så skulle herrarne plocka upp kulorna, i stället för att du kunde ha sagt åt Sambo att göra det. (Sambo var den svarte