En stor grön papegoja satt och sof i sin bur; midt emot denna sutto ett par små näpna markattor äfvenledes slumrande. I en snäcka, större än Uffe någonsin förr sett, var en yppig buskväxt med stora röda blommor planterad. Öfver spegeln, som gick ned ända till golfvet, såg man ett par uppstoppade paradisfåglar. Ett litet bord, inlagdt med perlemor, var betäckt af åtskilliga grannlåter, romerska perlor, en solfjäder af elfenben, en bronsfigur, samt flera små uppstoppade kolibrir, hvilkas praktfulla fjädrar lyste med en metallisk glans. Dessa och andra dylika suker försatte Uffe i en sådan förundran att han stannade midt på golfvet likasom förstenad och kastade förbluffade blickar omkring sig. Palle Löve, som var van att röra sig på främmande ställen lika ogeneradt som då han var hemma, hade intagit en beqväm ställning i soffan. : — Sätt dig ned, Uffe, sade han, och stå inte så der och ge dum ut som den pantsatte bondpojken. I detsamma öppnades dörren, och Inez trädde in. Palle stod genast på benen och bugade sig, men Uffe förblef orörlig, försänkt i tyst beundran, ty en så fulländad skönhet hade han aldrig förr skådat. Inez var högrest och smärt, de mörka, drömmande ögonen beskuggales af långa, silkeslena ögonfransar, och då non höjde sin blick och såg på Uffe, kände lenne en elektrisk stöt från topp till tå. I de svarta, rika lockarne, som böljade kring den