Dagens Nyheter – 30 mars 1871, sida 1

— skedde detta icke ett ögonblick för tidigt. Då vi tittade ut genom första våmingens fönster, sågo vi massan åter börja tränga framåt mot en tredubbel kordong af nationalgardister, som var dragen tvärs för ingången till Vendöme-platsen, och under oss en mängd: ansigtenvända uppåt, tydligen väntande att något skulle komma ofvanifrån, Snart visade sig en trefärgad fana, som nu sänktes från. ett fönster öfver det, der vi stodo, Jag omtalar detta derför att det sedermera ledde till en händelse. Demonstrationen hade hittills varit utan fana och åsynen af en dylik var signalen till allmän rusning mot densamma, Härpå följde ett egendomligt handgemäng mellan en del. personer, som ville bära fanan till eftertruppen, och andra, mera lifliga själar, som ville rusa fram till fronten med densamma. Tvisten afgjordea af en djerf, ung officer i uniform, men utan sidovapen och hvilken jag såg taga verksam del i gårdagens: åtgöranden, då jag hörde hans namn, som jag beklagar att jag glömt, ty han utvecklade ett personligt mod, som verkligen var beundransvärdt. Lik en forntida riddare, fattade han baneret i sin högra hand och rusade framåt, i det han skrek åt hopen att följa sig, Det var omöjligt att motstå hans entusiasm; den dröjande massan tvekade icke längre och var inom några ögonblick framme vid raden af bajonetter, sgålunda utsättande sina vörnlösa bröst för gevärsmynningarna, i det de utropade ett enstämmigt kolfvarne upp! Denna fordran var så allvarlig och enhällig, att några efterkoramo den och ett halft dussin kolfvar sågos vända uppåt. Detta tycktes dock endast vara en bedräglig signal, ty i nästa ögonblick och utan ringaste varning aflossades alla de kringståendes gevär och sände en salva in bland den obeväpnade folkmassa, som nästan vidrörde mördarne. Jag såg fanan falla, men dess tappre unga bärares röda keppi var ett ögonblick synlig i krutröken; han tycktes våra i strid med någon af dessa odjur i menniskohåmn, hvilka nu syntes ha fått riktig smak på slagtareyrket och aflossade palvapå salva efter den flyende folkmessen. Det var n förfärlig tragedi, som ttspelades midt under mina ögon. Jag stod såsom fastspikad vid fönstret och allt förekommer mig ännu som en ohygglig dröm. Jag såg en vacker gråhårsman, hvars distingerade utscende hade ådragit sig min uppmärksamhet då jag några ögonblick förut gått bredvid honom, falla liflös till marken, och öfver Honom störtäde ett dussin andra personer omkull, i sin ifver att fy, sålunda bildande en lefvande, sprattlande hög, på hvilken uslingarne, mördarne, lossade salva på salva på mindre än 90 fots afstånd, Ytterligare två föllo vid gubbens sida, innan de omkullfallne hunno komma undan, De lågo stilla ett ögonblick, den ene, helt ung, försökte krafla sig fram mot en förstuguport för att få skydd, men knappast märktes denna hans rörelse af mördarne, förrän ett nytt skott befriade honom från det besväret. Jag såg män, hvilkas ögon tycktes vilja krypa ur sina hålor af-förskräckelse och med håret på ända, falla omkull skräck då kulorna hveno omkring dem. :och . snuddade mot väggarne och bodarnes jernjalusier. Der linkade en sårad sin väg. under det. man: sköt på honom oupphörligt utan att. t-äffa, bär lågo en herre och hans. hund-vid-hvarandras sida; Minuterna