—0 dd VN till Palle, huru en ung man med era tålanger kan finna nöje i att umgås med ett så andefattigt subjekt, som till på köpet är af dålig familj. — Hjelm tillhör en gammal adlig fåmilj, invände Palle naivt: — Och har ni icke just dermed sagt att han är af dölig familj? Men jag känner hans far och vet att det är en gammal filur ;-också hår jag en gång gifvit honom en ordentlig upptuktelse. Det riktigaste vore utan tvifvel, att man läte skjuta ihjäl dessa gamla militärer, när de bli öfver 60 år, likasom man gör med gamla hästar, ty de duga dock icke längre till någonting. Så ungefär gjorde våra tappra förfäder, när de stungo sig sjelfva med spjut; för att icke behöfva fara till Hel — men nutidens menniskor äro naturligtvis alltför nervsvaga och förslöade, för att tåla höra talas om slikt. Palle lade Klemmesens ord på hjertat och föresatte sig på fullt allvar att söka omvända Uffe till den sanna politiska tron. Men detta visade sig icke vara någon lätt sak. Uffe motsade honom nemligen aldrig, men han fördjupade sig i sin tystnåds ändlösa öken, der Palles ord, huru vältaliga de än voro, aldrig kunde nå honom. Palle sökte icke sällan uppegga Uffe till en meningsstrid, för att han en gång måtte få veta hvad Uffe i själ och hjerta tänkte: om dessa saker, men det lyckades honom icke; Uffe förblef städse lika tyst