-(4 Londonfördraget är 1871, som den 13 mars tindertecknades af full: mäktige för Preussen, Österrike, Frankrike, England, Italien, Ryssland och Turkiet, lyder i öfversättning sålunda: Art. 1. Artiklarne 11, 13 och 14 iparisfördraN af den 30 mars 1856 äfvensom den mellan löga Porten och Ryssland afslutna och sagda art. 14 bifogade konvention upphäfvas och ersättas af följande artiklar. Art. 2. Principen om Dardanellernas och Bosforens spärrning, såsom den etablerades geuom separatfördraget af den 39 mars 1856, bibehålles, ikasom ock hans kejs. maj:t sultanens makt att i fredstid öppna nämda sund för vänskapliga och allierade makters flottor, i fall utförandet af stipulationerna i parisfördraget af den 30 mars 1856 så skulle fordra, Su Art. 2. Svarta Hafvet förblifver såsom hittills öppet för alla nationers handelsflottor. rt. 4. Den genom art. 16 i parisfördraget Upprättade kommission, i hvilken hvar och en.af de makter, som gemensamt undertecknat fördraget, är representerad genom en delegerad, och hvilken fick i uppdrag att: föreslå och utföra de nedanför Isakt:cha erforderliga arbetena för att befria Donaus mynning samt de an 12 delarne af Svarta hafvet från sandban : ndra hinder. 1 alt denna del af floden nämda del at på hatv: må sättas i för skeppsf : bästa skick, förblifver i sin närvarande san ttning. Denna kommission skall fortfara i igare 12 år, räknadt från den 24 april 1871, eller till den 24 april t853, terminen för inlösning af det utaf denna kommission under garanti :af Tyskland. Österrike, Ungern, Frankrike, Storbritannien, Italien och Turkiet kontraherade lån. Art. 5. Vilkoren för den derom, art. 17 iparisfördraget af den 30 mars 18536, bildade flodkommissions förnyade sammanträde skola fastställas fenom en föregående öfverenskommelse mellan odmakterna, utan prejudieering af de för Donau furstendömena gällande klausuler, och så vida nåon modifikation af art 17 i det nämda fördraget an anses behöflig, skall den blifva föremål för en specialkonvention mellan de makter som undertecknat fördraget. . Art. 6. De makter, som besitta kusterna vid denna del af Donau, der vattenfallen och jernportarne bereda hinder för sjöfarten, tillerkänna, under förbehåll af särskild öfverenskommelse i af:e ende på dessa hinders aflägsnande, de höga köntraherande parterna rätt att, tills den i och för arbetenas utförande kontraherade skulden blifvit betald, uppbära en provisorisk afgitt af hvarje handelsfarryg, som hädanefter drager nytta deraf, samt förklara, att art. 15 i parisfördraget af 1856 ej eger någon tillämpning beträffande denna del af floden, hvad: den till skuidens betalände erforderliga tiden angår. . Art. 7 Alla genom den europeiska kommissionen med tillimpning af parisfördraget af 1856 oller detta fördrag upprättade byggnader och etablissement skola fortfarande åtnjuta samma neutralitet, som hittills skyddat dem och som från d2 höga kontraherande parternas sida skall under alla förhållanden likaledes för framtiden respekteras, De häraf härflytande privilegiiförmåner sträcka sig till kommissionens hela förväaltningsoch ingeniörersonal. Välförståendes vidkonmma denna artikels estämmelser på intet vis den Höga Portens rätt, i egenskap af territorialmakt, att som hittills sända sina krigsfartyg in i Donau. i a Art. 8. . De höga kontraherande parterna förnya och bekräfta alla de stipulationer i fördraget af den 30 mars 1856, jemte deras bihang, sonv icke blifvit upphäfda eller ändrade genom detta fördrag Aut. 9. Detta fördråg skall ratificeras och rätifikationerna skola utvexlas inom sex veckor eller ligare, om möjligt. ,