— Hvaröfver äro vi missnöjda? ropade han; men Uffe, har du då gått och sofvit hela de sista fjorton dagarne? Har jag inte hvarenda dag predikat för dig, att vi äro missnöjda med allt? — Ja, men så täla om det för mig bara er gång till! bad Uffe. — Hvad skulle det tjena till? Du hör ju i alla fall inte på hvad jäg säger. — Jo, denna gång skall jag verkligen höra på, lofvade Uffe. Palles straffpredikan hade gjort intryck på honom, och han började känna ånger öfver att han -brydde sig så litet om statens ängelägenheter, när alla andra sysselsatte sig så lifligt dermed. Palles vrede bortdunstade, här han såg hufu harmsen Uffe var på sig sjelf, och han begynte derför: — Du önskar veta hvarför vi äro så rmissnöjda med regeringen, och eftersom du nu verkligen vill taga kännedom härom, skall jag gerna lemna dig alla upplysningar, ty det är ju nödvändigt att du får veta, hvarför vi äro missnöjda, innan du kan inse att vi ha rätt till att vara missnöjda. Nu var det Uffe som beredde sig att lyssnå uppmärksamt; han ville ändå gerna få något närmare reda på hvad alla menniskor resoniierade om, han som hittills hört så mycket talas i politiken, utan att blifva klok på, hvårom det egentligen handlade,