Dagens Nyheter – 29 mars 1871, sida 1

andra kamraterna gjorde narr af honom för hans besynnerliga, tafatta väsende och stötte honom derigenom bort ifrån sig, ehuru han så oändligt gerna ville komma dem närmare; men det tordes han icke säga. Visserligen kunde det ibland hända att äfven Palle gjorde Uffe till skottafla för sina qvickheter, men Uffe brydde sig ej derom, ty han kände så väl att Palle ieke menade något ondt med hvad han sade. Det intresse Palle Löve visade för Uffe, kom också Uffe till del från Palles familjs sida, Detta var mycket naturligt, ty eftersom Palle var familjens guldgosse, så kommo alla, på hvilka strålarne af hans nåd föllo, att framstå i ett behagligt ljus för hela familjen. I synnerhet satte grosshandlarn mycket värde på Uffes sällskap. SCHan var då en menniska, med hvilken man kunde få ett ordentligt samtal om statens ve och väl i gång.4 Grosshandlarn var aldrig mera belåten än när det lyckades honom att föra bort Uffe från familjens gemensamma rum; sedan han väl fått honom in i sitt läskabinett, hade han honom i ordetg egentliga bomärkelse uteslutande för sin egen mun. Medan Uffe satt och såg på brasan i kakelugnen, huru den fammade och sprakade, höll grosshandlarn, äfvenledes fiammande och sprakande, ett eldigt tal mot despotismen och tyranniet — ju mera han talade, desto ifrigare blef han; Uffe behöfdo UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 42,