— Ja Uffo så innerligön Höjd med sig sjelf den dagei att han på linge icke varit så glad, ty han tyckte nu att han godtgjort sitt elaka beteende mot Palle. Palle hade nu fått ett bevis på att han hade en trogen vän i Uffe. Han föreslog derför Uffe ett par dagar sednare att de skulle ingå fostbrödralag och blamda blod med hvarandra, hvartill Uffe genast var färdig. Palle öppnade sin pennknif, gjorde en liten rispa i sitt eget finger och en djup skåra i Uffes hand, för att det skulle komma mycket blod ut, och så blandade de blodet tillsammans och blefvo fosterbröder. Emellertid skulle många år komma att gå förbi, innan fostbrödralaget fick bestå något allvarligare prof. Den intima vänskapen stärktes derigenom att de voro sidokamrater i klassen. Då ingendera af dem läste något, var det naturligt att de skulle komma att intaga de lägsta platserna, och det kunde endast bli fråga om hvem af dem skulle sitta ultimus. I början fingo de tura om härmed, men sedan tillföll denna heder bestindigt Pulle, som jemte sina dåliga betyg gerna lade ett par anmärkningar för ouppmärksamhet och ostyrighet i vägskålen och dymedelst kom denna att sjupka till sin förmån. Just emedan dökålunda jemt och ständigt befunno sig vid hvarandras sida, uppstod månget muntert samspråk dem emellan, så ofta läraren i franska satt och sof uppeikatedern, hvilket