Det var den 24 mars som mairerna i Paris öfverenskommo med upprorsmännens styrande komite att två dagar derefter medverka till valet af komunalfullmäktige. Den 25 mars förkunnades derna nyhet för Paris befolkning genom en proklamation af den utaf regeringen fyra dagar förut utnämda befälhafvaren öfver mnationalgardet, vice amiral Saisset. Proklamationen lydde så: Medborgare! I förening med edra deputerade och mairerna ha vi af regeringen och nationalförsamlingen utverkst ett tullkomligt erkännande af eder rätt att välja komunalfullmäktige och officerare, deri inbegripen högste befälhafvaren öfver nationslgardet; vidare har utverkats lättnader i lagen om förfailotiden för vexlar och i lagen om hyrornas erliggande. Dessa lagar skola befästa republiken. Orsakerna till att centralkomiten blifvit mera spak äro treggehanda. Först att de bergade klasserna i Paris af sjeltva fruktan för plundring började få ett visst mod till motstånd, cch sedan att penningar till deras truppers underhåll tröto komitån. Den hade uttagit 1,300,000 frank, som den franska afdelningen af den internationela arbetareföreningen hade innestående i en parisisk bank, men dessa medel räckte ej länge att med 1!; frank om dagen aflöna de i insurrektionen deltagande mnationalgardisterna. Hoppet att finna penningar i banken och de allmänna kassorna blef besviket. Bröd regvirerades visserligen hos bigarne, men just dessa reqvisitioner uppskrämde den lugna delen af parisiska befolkningen till ett passivt motstånd. En tredje anledning är fruktan för Preussarne. Valen ha nu försiggått. Enligt ett telegram har endast ett ringare antal valmän i. dem deltagit. Har det varit hufvudsakligen af de upproriske? Då lir komunalrepresentationen rod-socialistisk, företager sig saker som ej kunna fördragas och framkallar motstånd. Äro valmännen sådane som tillsätta moderata fullmäktige, så skall man få se tvångsåtgärder mot insurgenterna för att i afväpna dem. I hvilketdera fallet som helst synes följden blifva nya oroligheter i Paris.