ATTEG.och FÖLISKYHETER, RÄDHUSRÄTTEN. Mordet å advokatfiskal Montan. Ranvsakningen med Gustaf Hedelin och Josefina Eklund fortsattes förliden fredag å rådhusrättens 3:dje afdelning. Öråf. (Efter försiggången protokollsjustering, till åklagaren.) Är äåklagsren beredd att i dag afgifva sina slutpåståenden? Aklagaren förklarar sig beredd härtill och uppläser nedanstående skriftliga slutpåståenden: Då Hedelin enständigt förnekat riktigheten af den utaf ogifta Josefina Eklund mot honom gjorda angifvelse om delaktighet i det af henne den 23 mars sistlidet år föröfvade mord å advokatfiskalen E. W. Montan, så, churu omständigheter förekomrmnit hvilka gifva stöd åt berörda angifvelse, finner jag mig, i saknad af bevisning, icke kunna höns an mot Hedelin framställa något ansvarsyrkande. ? Deremot och som Hedelin erkänt, hvad jemväl annorledes blifvit bestyrkt, att hun dels under loppot uf åren 18S65—70. under det hun haft tjenst 108 majorerna Axel och Hampus Mörner, och dels under tiden från och med april till och med november månader sistlidet år, då han varit anställd såsom kusk hos regementsläkaren doktor J. Lemchen. under en mängd särskilda tillfällen till en del genom inbrott från dessa sina husbönder tillgripit penningar och effekter, i värde betydligt öfverstigande 1,090 rdr, yrkar jag härför å Hedelin ansvar enligt 20 kap. 1, 35, 4, 6, 8, 12 och 18 27 svraftlagen. Beträffande slutligen pantlånaren OC. U. Berg. ström, hos hvilken Teddlin fått belåna en stor del af de sålunda tillgripna persedlar, anser jag met honom hafva förekommit så mänga och vigtigå omständigheter. adaguläggande att han egt vetskap om det sätt, hvarpa Hedelin kommit 1 besittning af de belånade effekterna. att jag ej kan und: gå att ä honom yrka ansvar enligt 16 Z 20 kap. strafflagen. Stockholm den 24 mars 1871. Wilhelm Gilljam. Ordf. (till Eklund). Vidhäller du ännu din mot Hedelin gjorda angifvelse? Eklund (bestimdt). Ja, det görjag... När stenen en gång faller från Hedelins hjerta, så får man väl se om jag ej talat sanning... Menniskor kunna ej döma: de kunna ej se in i det inre. men Gud kan det. Ovråf. Kan du lugnt se honom i ansigtet, vid hållande din beskyllning? Eklund (som förut), I det hon stadigt betraktar Hedelin, hvilken med rynkade ögonbryn och hotfull uppsyn möter hennes blickar). Ja, det kan jag... Hedelin har visat en sådan fräckhet, att det är rysligt... Kom ihäg, Gustaf Hedelin. utt det finnes en Gud, som en gång skall döma dig för det du läter mig lida ensam... Jag ber dig ännu en gäng. bekiinn. Pl Ne RN TT EA HA TRE TAL RETT NE LINE ett,