Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

sända patruller till Paris. Republikanska garde understöddes af gardiens de la paix, som VOrC beväpnade med chassepotgevär. Plötsligt ljöd er evärssalfva. En stackare hustru, som gick fred igt på trottoaren midt emot mig, föll. i det hor utstötto ett skrik; hennes arm hade blifvit genom borrad af en kula. Några steg längre fram ble en urg man sårad i skuldran af en kula, som slog in i dörrkarmen, hvaremot han lutade sig. De få Personer, som -befunno sig på gatorna, skyndade sig då in i husen och stängde dörrarne åt gatan. Nationalgardisterna, som blifvit öfverrumplade at en öfverlägsen styrka, drogo sig tillbaka från höjden, medan linietrupper intogo position på boulevard de Ia chapells och bildade en dubbel rad af postur vid ingången till rue OClignancourt. Kanoner och mitraijöser blefvo under betäcknin af armäåns artillerister uppställda på boulevard de la chapelle med mynningarne mot la Vilette och Batignolles. Ett starkt detachement af 129:e linieregementet och Vincennesjägare intogo ställning på place Saint-Pierre och på de höjder, som fräntagits nationalgardet. Dessatrupper kommenderades af general Lecomte. Nautionalgardisterna sprungo förskräckta genom gatorna och spredo underrättelsen om hvad som tilldragit sig till sina kamrater. Omkring kl. 8 kommo 25 nationalgardister af 165:e regementet med en tambour som slog allarm i spetsen och under befäl af en löjtnant marscherande genom rue Muller med gevärskolfvarne i vädret. Från alla håll ljödo nu allarmtrummorna och nationalgardisterna strömmade till. Från en af sidogatorna kommo plötsligt en korporal af Vincennesjägarne och en korporal af linien utan vapen, svängande sina fältmössor och ropande: Letve republiken!s, hvilket nationalgardisterna tillika med en mängd qvinnor och barn, som efterhand uppfyllde gatorna, besvarade med: Lefve linien Kort efter sågs en skara af minst 3 å 400 Jarsoner; i spetsen gick en kapten af nationalgardet med en ung löjtnant aflinien på ena och en underkorporal af linien på andra sidan, hvilket uppträde åter gat mängden anledning att med full hals ropa: Lefve republiken! Lefve linien: Härefter sågos öfverallt nationalgardister och Niniesoldater i broderlig förening. Nationalgardisterna började stiga uppför höjderna: jag säg soldaterna ställa sig i slugordning, hvarefter chefen gaf befallning att slå de tre sedvanliga trumhvirfarne. En af nationalgardisterna få stade då en hvit näsduk på geviärspipan och be sig som parlamentär till generalen. Vi vilja taga vår ställning. som blifvit eröfråd genom en öfverrumpling, tillbaka, sade han; vi hoppas, att ni icke vill utgjuta folkets blod. Vi äro alin fransmiin och bröder Generalen svarade att han hade fått sina order och att det var bans pligt att utföra dem: Emellertid blef parlamentären omringad af nationalgardisterna och plötsligt vände solaterna gevärskolfvarne i vädret, hvarpå nationalgardisterna åter ockuperade Place Saint Pierre, medan linietrupperna omfamnade dem, svingde sina hufvudbonader och ropade: Lefve linien! Lefve republiken ! I det ögonblick. då jag slutar mitt bref, äro boulevarderna uppfyllda af en ofantlig menniskomassa; soldaterna skynda ned åt desamme med cg skolfvarne uppåtvända och un der ropen : Lefve republiken! Lefve nationalgardet! och öfverallt fraternisera de med nationalgardisterna. På Place Royale befallde en kapten vid jägarekåren sitt folk att skjuta på några kompanier af nationalgardet som Yoro uppställda i Rue Houdos, men jägarne stodo orörliga med gevär för fot. Ursinnig ofver att ej blifva åtlydd. gaf han en af sina jägare ett sabelhugg, och i nästa ögonblick blef han under mängdens jubelrop sträckt död till marken af en af den sårade krigarens kum rater. På samma ställe genomborrade en general en nationalgardists hund med sin 3; en annan nationalgardist gaf honom då ett våldsamt kolfslag, som nära kastade honom af hästen, men det lyckades generalen att undslippa. Händelserna i Paris den 18 mars efter sammandrabbningen på Montmartre mellan recerincoans trynnar ARh da unnenesla