Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

VV Ur ee just icko innehöllo mera attiskt salt, än man väl kunde tåla vid, men kamraterna blefvo så hänförda vid tanken på att deras klass hade en egen tidning att dei glädjen häröfver gerna öfversågo med bladets brister. Ett par belackare som började kritisera blefvo så illa åtgångna i ett följande nummer att de sedan funno rådligast att hålla tungan i styr. Palle berättade dessa händelser för sin far och visade honom de utkomna numren. Grosshandlarn blef mycket glad öfver detta nya bevis på sin sons ovanliga själsgåfvor och visade ett lifligt intresse för saken. Emellertid gjorde han den anmärkningen att tidningen skulle få en större betydelse, om den redigerades i en mera oppositionel anda. Palle såg fundersam på honom; han förstod icke riktigt hvad ban menade. —-Jag menar, sade grosshandlarn, att du borde opponera dig nägot mera mot rektorn och lärarne, påpeka de brister, som förefinnas i afseende på undervisningen, och föreslå önskvärda reformer. — Ah, nu förstår jag! svarade Palle. Och i nästa nummer kom en ariikel, hvari lirarne i kristendom och historia, hvilka ådragit sig ett välförtjent hat genom sin stora stränghet, gjordes till föremål för den mest bitande kritik. Tidningen blef nu ännu mera omtyckt af sina läsare och intresset ökades derigenom att man måste gömma den försigUFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER LEDS ()