Utrikes-Nyheter. Från Paris. Till en början meddela vi några utförligare underrättelser, än de pr telegraf bekantverdna, om huru de upproriska bemäktigade sig staden: Natten till den 18 mars skickade regeringen trupper för att intaga de upproriskes positioner på Montmartres höjder. Delyckades utan strid bemäktiga sig kanonerna. Gensdarmeriet häktade härvid omkring 400 personer. På morgonen den 18 marscherade nationalgardesbataljoner från Belleville upp mot fängelset och befriade alla de häktade. Nationalgardisterna marscherade då med uppoch nedvända gevär. General Vinoy hade låtit sina trupper stå qvar omkring Montmartre och köra upp mitraljöser å hvarje till Montmartre ledande gata. På folkets begäran tilläto trupperna att dessa mitraljöser fördes upp på Montmartre och linieregementena fraterniserade med nationalgardet. På Pigalletorget ville en löjtnant vid de beridna jägarne göra sig fri från folkmassan som trängde inpå honom. När han derför gjorde en hotande rörelse med sabeln, dödade folket honom. ömse sidor aflossades geviärsskott, hvarigenom flera blefvo sårade. Många nationalgardesbataljoner tågade uppåt Montmartre med kolfrarne uppåtvända och ropande: lefve republiken! Order gafs till trupperna att draga sig tillbaka. Det var dervid general Faron med 3500 man måste slå sig igenom ech storma tre barrikader. Kl. 4 e. m. blefvo generalerne Thomas och Lecomte fusilierade, efter hållen ståndrätt och sedan de hållits fängslade i Chateau Rouge. General Paturot hade fått en kontusion. En generalstabsofficer hade fått sin häst dödad medelst ett bajonettstygn. Under dagens lopp drog sig general Vinoy med samtliga linietrupperna och gensdarmeriet tillbaka till stadsdelen på venstra sidan Secinefloden, öfverlemnande åt nationalgardet att återställa ordningen. Detta samlade sig på flera ställen. Folket stod i stora grupper samtalande på boulevarderna. Bodarne stängdes. Omrnibussarne upphörde att cirkulera från kl. 6 på aftonen. Öfverallt i de norra förstäderna arbetades med uppförande af barrikader. På aftonen intogo insurgenterna nationalgardets generalstabslokal och justitiedepartementets hus. Upproret var fullkomligt herre öfver högra och väsentligaste delen af Paris. General Vinoy, som dragit trupperna till militärskolan, fortsatte den 19 på morgonen sin reträtt till Versailles med både generalstab, linien och gendarmeriet. Barrikadbyggandet i Paris fortsattes, hufvudsakligen på rue des Martyrs, avenu de la Trudaine, chaus såe de Cliguancourt, ändpunkterna af förstaden St. Denis, rue des Rochechouards, utanför rådhuset och i Faubourg St. Antoine. Alla mairierna besattes af iosurgenterna. Färdseln med! omnibusar och åkare upphörde helt och hållet. Ingen enskild egendom angreps. General Chanzy blef fasttagen vid sin ankomst till staden och inspärrad i Chateau Rouge (der man vill behålla honom såsom gisslan). Den 19 på eftermiddagen bemäktigade sig insurgenterna stadshuset och proklamerade Skommunen såsom Frankrikes rätta konstituerande och styrande makt. Derefter utfärdade de de redan här bekantgjorda proklamationerna om sitt öfvertagande af styrelsen tills vidare, under hvilka centralkomitåns ledamöter tecknat sina namn. De äro: Assy ), Bellevray, Ferrat, Babek, Moreau, Dupont, Varlin, Bourster, Mortlier, Gouhier, Vollek, Jourd, Rousseau, Lullier, Blanche:, Grollard, baron Gevesme, Holse och Pougeret — idel obekanta personligheter. Det var också den 19 som samtliga mairerna i Paris hewställde till regeringen avt hon måtte afskeda guvernören i Paris Vivoy, chefen för nationalgardet Aurelles de Paladine, polisprefekten Valentin och Scineprefekten Ferry samt i stället till dessa poster utnämna hrr Billaut, Langlois, Adam och Dorian. Regeringen medgaf att utnämna Langlois (deputerad för Paris) till nationalgardets chef, men när han i denna egenskap infann sig på rådhuset och nekade att erkänna centralkomiten såsom den rätta verkställande makten, erkände icke heller denna honom som chef för nationalgardet. Den 20 på morgonen var ställningen oförändrad och lugn. Den federerade republikens centralkomite (vi bedja våra lärare obsorvera