med sin man i denna punkt; hon menade att man borde komma naturen till hjelp med en smula konst, men det ville grosshandlarn. på intet vis medgifva: deraf komma alla dessa bortklemade, tillgjorda barn, med sjuka kroppar och svaga. själar, hyarpå vår tid är , så rik. Nej, låt du blott mig och naturen råda, och du skall få se hvad Palle skall bli för en dugtig karl.4 Under de första fyra å fem åren. blef riktigheten af grosshandlarns uppfostringsprincip bekräftad genom de vackraste vittnesbörd. Palle lärde sig icke allenast äta och dricka, utan också gå på två ben, tala, skratta och gråta, kort sagdt, just det hvarigenom menniskan utmärker sig framför djuren. . — Ser du, sade grosshandlaren så belåten till sin fru, hvilka framsteg Palle gör! Låt bara naturen råda! Fru Löve menade att det nu kunde vara tid på att låta Palle börja läsa. — Vi må vänta, tills Palles egen natur fordrar det, lydde svaret. Palle blef fem år, han blef sex år och nalkades det sjunde, men ännu hade hans natur ej fordrat att han skulle få lära sig ens så mycket som att skilja ett A från ett B. Fru Löve började bli orolig och allt. enträgnare uppmana sin man att han icke skulle så helt och hållet försumma gossen. — Läöslusten kommer nog af sig sjelf med tiden, svarade hennes man, man må blott icke