Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 2

-— VM —-— och med ett par raska penndrag skref grosshandlaren sitt namn på adressen. Oeh ieke må man tro, att grosshandlar Löve på något vis skonade sig sjelf när det gillde allvar; hufvudstaden visste att berätta mycket om de stora och lysande politiska fester, som han vid åtskilliga tillfällen på egen bekostnad gaf. Ja, icke ens sitt lif höll grosshandlar Löve för dyrbart, när det kom an på att Criktigt vara med: vid ett fackeltåg som anställdes till Oersteds ära 1835, lågade hans själ af en sådan hänförelse, att han ej märkte att hans rock också stod i ljusan låga, och hade man ej skyndsamt kastathonom i ett stort vattenkar, skulle han bokstafligen ha brunnit upp af lutter hänförelse. Tre år sednare vid Thorvaldsens hemkomst var grosshandlar Löve ute i en af de första båtarne, och i denna ropade han hurra och svängde hatten så ifrigt att han, som redan då var en smula korpulent, förlorade balansen och föll hufvudstupa i sjön, der han också skulle ba drunknat, om ej den gamle sjöbussen, som satt vid rodret och som lyckligtvis midt under den allmänna hänförelsen förblifvit fullkomligt lugn och kall (det var nemligen första gängen i sitt lif han hörde Thorvaldsens namn) fått tag uti grosshandlarens rockskört och dragit honom upp igem. Grosshandlarn kunde nu med skäl säga, att han på ett öfvertygande sätt bevisat sin fosterlandskärlek, nemligen genom att gå både i elden och i sjön.