Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 1

0 för vår träldom är endast ny träldomt, (Cvi äro trötta på lifvet och frukta dock för döden., — Sådana och liknande tankar hade ju öfversten uttalat i mängd, och de hade alla funnit en god jordmån i Uffes själ, der de nu frodigt spirade upp. Härom hade emellertid öfversten ingen aning, ty Uffe nämnde aldrig ett ord om saken; han gick och bearbetade alltsammans i tysthet inom sig och vågade icke tala om det för någon af fruktan för att man skulle skratta åt honom. Nära tre år hade Uffe nu tillbragt på apoteket. Det var tre glädjelösa år, under hvilka den ena dagen förflutit efter den andrai oförändrad enformighet. Hufvudstaden lefde då i fröjd och gamman: Tivoli strälade i sin fulla glans, kungliga teatern och italienska operan försatte köpenhamnarne i ett ständigt rus af hänryckniog. Men Uffe kom hvarken i Tivoli eller på teatern och var icke heller angelägen om att komma dit, han visste väl att han der ingenting skulle finna som kunde tillfredsställa honom. De politiska rörelserna gingo öfver hans hufvud, så att han icke märkte dem det ringaste; han visste icke af någon politik annars än då han fick lof att vara åhörare, när öfversten höll sina orationes philippiec mot den nyare tidens frihetsidåber. Nya umgängesvänner bade Uffe icke fått, och de gamla skolkamraterna hade han alldeles dragit sig ifrån; när någon af dem kom in på apoUFFPE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 8,