-— JA — lade det af ritningar som framställde Uffe, än sittande midt i gropen, än rultande hem med de tinga träskorba, och lille Löve odödliggjorde händelsen i en vers, som lydde sålunda: Vee Uffes Stövler, der maatte dumpe Ned i Nörrebres bundlöse Sumpe! Held os! att selv han derfra kunde slumpe . Og paa sine Triesko til Stormgaden humpe t Det omtalade skandinaviska mötet år 1845 blef af icke mindre betydelse för Uffe än för hans far. Öfversten, som sjelf drog sig ifrån allt umgänge med andra menniskor, ville icke heller att hans son skulle deltaga i sällskapslifvet; Han tänkte sig möjligheten af att Uffes kamrator hade läst den förut omnämnda tidningsartikeln och nu gjorde Uffes far till skottafla för sina qvickheter. Sådant kunde Uffe icke få höra. Uffe hade dessutom nyligen blifvit konfirmerad, han var nu sjutton år gammal, det var hög tid att tänka på, hvilken lefnadsbana han skulle välja. Fru Hjelm yrkade naturligtvis på att han skulle bli prest, men denna plan voro både öfversten och faster Malena (som fortfarande ansåg sig berättigad att afgifva sin röst när fråga var om Uffes framtid) alldeles emot. Faster Malena ville att Uffe skulle bli militär: Det finnes nog gry till en god soldat hos honom, och han är både stor och stark nog till att tåla fältlifvets besvärligheterX. Men häremot uttalade sig öfversten på det bestämdaste: Satt bli officer är icke något som hvar dummerjöns duger tills, sade han med värdighet,