Dagens Nyheter – 21 mars 1871, sida 1

inte ta. dig i öronen och på det viset dra dig sjelf upp, Uffe?4 frågade lille Löve, hvilkens munterhet åter började framträda. Lyckligtvis kommo ett par karlar och drogo upp Uffe, dock icke helt och hållet: hans stöflur stannade i det svarta hafvet. Förgäfves lyste man efter dem med en lykta, hafvet gaf icke tillbaka sitt rof, tyst satt döden på de mörka böljorna4. Der stod nu Uffe i strumpfötterna midt i ett hällande regn. En vagn fanns icke att få, hvarför lillo Löve föreslog, att kamraterna skullo tura om att bära Uffe hem på ryggen, men som Uffe var den störste af dem alld, kände ingen sig hugäd att låna honom sin rygg. Till all lycka hade lille Löves lifsandar åter vaknat, och han hittade nu på att Uffe skulle gå in i träsko-butiken, som låg i närheten, och köpa ett par träskor; så mycken kredit kunde han väl få, Detta råd blef följdt, Uffe fick ett par träsker och kunde nu åter börja vandringen. Men träskor äro en mycket obeqväm Tfotbeklädnad för den som ej är van dervid; också kunde Uffe endast med stor möda linka åstad med dem, och hang ohjelpliga, rultande gång gaf lille Löve och andra qvickhufvuden ämne till mycket skämt. Uffe hade ytterligare den oturen att möta sin far hemma i porten, men denne hade nu blifvit så van -vid Uffes egenheter att han med största lugn hörde på häns berättelse och sade icke ett enda hårdt ord tillhonom. Icke så lätt släpp Uffe från saken i skolan; der hvim