Dagens Nyheter – 21 mars 1871, sida 1

till Charlottenlund, der de hoppades få tag uti en omnibus; men här visade det sig att icke en enda af dem hade en skilling i fickan; de:hade Bela dagen lefvat gladt, den ena hade litat på att den andre skulle ha pengar, och mi hade ingen något. Omnibuskuskarne, som i anseende till det fula vädret snart kunde få-sing respektive åkdon fyllda af passagerare, vilte ickege ervsådander hop skolpojkar krodit, och då fanns ingen ahnan utväg än att gå hem i hällregnet. I början gick det ändå bra nog, man var vid godt humör och det var ingen brist på skämtsamma upptåg, såsom att dricka hvarandra till ur kaschetterna, som blifvit fulla af vatten m. m. dylikt. Men ju längre regnet nådde in till skinnet, desto mera dunstadedet glada humöret bort; snart vandrade alla i den djupaste tystnad, helt trötta och försagda. I mäkta bedröflig stämning gingo de genom deändlösa alleerna, hvar och en försjönk i sina egnå mörka tankar. Först på Nörrebro blef den djupa tystnaden : plötsligt afbruten genom ett högljudt anskri. Hvad var det? Hvem var detö Ja, hvem var det? Det var Uffe; som sjunkit ned till mågen i en af-de utaf smuts och gyttja uppfyllda gropar som; fordom (och Kanske ännu) fannsi denna trakt. Uffe kunde ej hjelpa sig sjelf upp, ju mera han stretade, desto djupare sjönk han. De-andra sökte ge honom en handräckning, men kunde icke sträcka sig fram till honom, utan att riskera att sjelfva falla i Kan du