Dagens Nyheter – 21 mars 1871, sida 1

var rädd för att bruka dem, för att 6j ställa till någon olycka; hvarför man också stundom kunde få se en sådan löjlig scen som t. ex. att en liten argsint pojke stod och bankade vå Uffo så att han blef eldröd i ansigtet af bara ansträngning, under det att Uffe icke gjorde det ringaste motstånd, utan på sin höjd sade: — Ah, låt bli mig, det gör så ondt. Tyvärr förspordes icke att Uffes själsförmögenheter tillväxte i samma förhållande som hans kropp, tvärtom blef han ännu dåsigare än han hittills hade varit. Ty som liten hade han dock alltid lärt sig lexorna hemma, om han än aldrig kunde dem i skolan, men nu uppkörde han alldeles att läsa öfver dem. Han blef nemligen för stor till att förhöras af modren, och då han jemnt fick dåliga betyg i skolwn, huru mycket han än läste hemma på sin lexa, kom han snart till den slitsatsen att han kunde lika gerna låta bli att läsa öfver. Detta var likväl icke af ren lättjå, utan det kom sig deraf att Uffe inte alls kunde intressera sig för hvad han hade att läsa eller inse nyttan deraf. Hvad hjelpte det Uffe att ham visste att Alexander den store dog 323, eller att Harald Blåtand hade en son som hette Sven Tveskägg? De voro ju alla döda och borta för längesedan, och Uffe skulle aldrig sammadnträffa med dem, så att han kunde ha något gagn eller nöje att han kände dem, Och hvem kunde gå UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 7