Dagens Nyheter – 20 mars 1871, sida 3

man för en fyr å Cap Spartel. Ingen annan verifikation för denna utbetalning fanns, än ett af svenska generalkonsuln i Marocco lemnadt intyg, hvilket förhållande revisorerna anmärkt. I sin förklaring bade chefen för ut rikesdepartementets kameralafdelning anfört, bland annat, att ett intyg öfver denna inbetalning från vederbörande myndighet i Marocco blifvit mer än en gång, ehuru utan pås följd, från Sveriges konsularagent i Tanger infotdradt; och att ett sådant intyg, om uce affattades på landets språk, i alla händelser måste bestyrkas af konsularägöbteh; hvadan vederbörande härstädes ändock skulle bödgas anse nämnde agents intyg såsom tullgiltigt, då icke der ett allmänt kändt språk begagnas, Vid föredraghing 4f detta ärende upplyste utrikesministern, att den äskäds verifikationen i önskad form nu förefinnes till påsöshde i htrikesdepartementet och att en sådan vers tion hädanefter kommer att uttagas. Hr Hedin ville, oaktadt denna upplysbing, icke lemna oanmärkt den besynnerliga förklaringen från utrikesdepartementets kameralafdelving. Ehuru Marocco hade fått namn om sig att vara ett af de mest okunniga och barbariska länder, kunde man likväl få antaga att der åtminstone skrefves arabiska; och personer kunniga i detta språk äro icke så sällsynta i Sverige, äfven om sådana 6j finnas i vårt utrikesdepartement, Någon åtg i afseende å denna sak beslöts icke af kammaren. Sjöförvaltningens räkenskapef hade äfven gifvit revisorerna anledning att framställa anmärkningar, hvilka statsutskottet emellertid funnit icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda, hvaremot åtskilliga af andra kammarens uttskottsledamöter föreslagit en skrifvelse till regeringen om vidtagande af sådana åtgärder, att för framtiden fullständig rättelse måtte ernås i nu anmärkta förhållanden. Härom utspann sig en långvarig diskussion, hufvudsakligen mellan hrr Dufva och Adlersparre, den senare, som bekant, chet för sjöförvaltningev. Den förre kritiserade skarpt dels sjöförvaltningens svar på revisorernas anmärkningar, dels det inom förvaltningen rådande bokföringssättet, hvilket han fann förete en fullständig förvirring, hvarpå han anförde flera exempel. Hr Adlersparre, som tog saken något hett, förklarade visserligen att han hvarken ville eller kunde försvara bokföringssystemet, men han protesterade emot de obefogade anmärkningar som blifvit framställda dels af revisorerna, dels af hr Dufva, angående hvilken senare talaren erkände, att han vore mycket skicklig i att subtrahera, dividera, kalkylera, reducera och advocera! Hr Dufva yrkade bifall till reservanternas förslag, hvari han understöddes af hit Jan Anderssor och Kallstenivs, och detta blef äfven kammarens beslut u votering. Då första kammaren emellertid förut godkänt utskottets hemställan, har frågan för denna gång förfallit och den hållna diskussionen och beslutet äro sålunda blott att betrakta som en opinionsyttriag af andra kammaren. Till kamratne aflemnades i lördags af statsrådet Berg följande k. propositione: 1) angående postverkets utgifsstator för år 157 2) angående upplåtande af mark. från och Haga kusgsgårdar till utvidgning af nya kyr kogården utspfö holm; 3) angående förräljnivg af Göteborgs hospital ti Ihörig qvarnligenbet Fors ström i Ahle hit och Elfsbor 4) med fö vården; samt angående understöd af allmänna fattigmedel arbetsiöra svenska medborgare, hyilka i nödställd belägenhet atlemnas å svensk grinsort. Den utom all fråga vigtigaste af dessa framställningar är dev om ny fattigvårdslagstiftniug.. I första kammaren väcktes också af hr von Koch motion att för behandling af denna proposition ett särskildt utskott måtte tillsättas. Frågan derom bordlades. Utskottsarbeten. . Bankoutskortet har hewmstillt, att alltirikebanken vid innevarande års slut befintligt kopparskiljemynt af äldre prägol än år 1855 må bankens räkenskaper nedsättas till det värde, hvartill samma mynt kan, jemlikt k. brefven af den 23 februari 1842 och den 22 september 1866, få af banken till myntverket aflemvas, samt att fördenskull afskrifuing utur r: kenskaperna bör före bokslutet ske utaf ski naden mellan nyssnämda värde och det, hvarefter kopparmyntet blifvit af banken inlöst att allt kopparmynt af nyssnämda slag, som fri .s af banken inlöses, likaledes skall i hv: s bokslut upptagas allenast till det värde. hvärefter detsamma, enligt gällande bestiimmelser, kan af banken myntverket aflenna rätti bet för fullmäktige att, om sådant finn och lätthet i bokföringen och kontro in; lag till förordning anghendo fattig de n inom banken ändamålsenligt, meddela sådana förordnanden, att den erforderliga afskrifningen å kopparmyntets i lc må kunna verkställas lut och på en gång för allt först vid h t kopparmynt; under äret samt att f ningen af bankens sedelskuld uteslutes så stort belopp af utgifna. ännu cinlösta sedlar å 16, 12 och 8 skillingar banko samt 14 och 10 skillingar uti koppar. som motsvara det belopp, hvar afskrifningen för år 1871 A det äldre kopparekiljemyntets bokföringsvärde uppgå under iakttagande att en lika summa såsom kens skuld föres inom linien. . Samma utskott har i samma dag afgifvet utlåtande angående artiklarne 7—10 i bankoreglementet hemställt: 1. att ur reglementets 94 2 inå, med bibehåll lande af Zn i öfrigt oförändrad, uteslutas de å sidan 76 förekommande orden: till notarien vid bankofullmäktiges expedition tör bestridande af kanslistsöromål. rdr 1.000,; 2. att, i anledning af en utaf hr E Leijer väckt mötion, med höjande af förvaltnin; sanstaget för Wisby lånekontor från 6.000 till 6.550 rdr, mom. 1 litt. C. af reglementets 2 132 må få följande lydelse —C. För lånekontoret I Wisb i ett för allt, en summa af 6.500 rår rmt årlisen; kostnaden för reyvistonen aflänekoniorets räkenskaver och förvaltning häri ej in besgriven, Af de: 3. att ur bankoreglementets 132 7 mom. 4 och 5 måtte uteslutas hvad som bandlar om bar. kovmbudens vid länekontoren i orterna turoch beforan kande utskottet i öfrigt en af hr O. B. ckt motion om indragande af de i 137 2