Dagens Nyheter – 20 mars 1871, sida 3

förande den s. k. respitmånaden. Riksdagen har sålunda, bland annat, beslutit: att ur 2 51 borttaga bestämmelsen om att utlåningsräntan skall hållas lika vid samtliga diskontoch lånekontorc: att ur 2 52 borttaga begränsningen af 200.000 rår såsom maximum för lån i bandelsoch Miner diskontfonden; att nedsätta manufaktur-di riksbanken från 1.500.000 till att nodsätta jornkontorets k till 439,090 rdr att ur 2 62 utesluta bestämmelsen om maxirmioch minimibelopp för enskild persons kreditiv samt bogränsningen af 100.000 rdr för bolags kreditivrätt. I första kammaren föregingos åtskilliga af dessa beslut af kortare öfverläggningar, af hvilka trenne ledde till voteringar. Beslutet om borttagande af bestämmelsen angående lika räntefot vid samtliga diskontoch lånekontoren fattades med 76 röster mot 21; det om nedsättning i mavufaktur-diskontens kreditiv med 70 mot 25 och om nedsättande af jernkontorets med 60 mot 31. Minoriteten ville i alla dessa voteringar afslag å utskottets hemställan. Hvad utskottet hemställt om editiv från 600, 000 respitmånadens upphörande bifölls sf första kammaren utan öfverläggning, hvaremot andra kammaren, efter en lång men intresselös diskussion, med 106 röster mot 5: förkastade detta förslag. För afslag talade hrr O!a Månsson, Peter Andersson, Kjellman, Gustaf. Jonsson, Fredrik Peticrsron, Jöns Pehrsson, Almquis , Erik Koskull m, fl., alla på den grund, att det vore obilligt, då till gång på penningar funnes, att försvåra vilkoren för låntagarne, hvarjemte hr Uhr fiste uppmärksamheten derpå, att bestämmelsen om respitmånaden hufvudsakligast innebure en föreskrift för bankofullmäktige att endast dröja en månad efter förfallodagen, innan den för sumlige lagsöktes. Mot dem uppträdde hrr Agardh, Gumqalius, C. Wikström m. f., påstående att följden af respitmånadens begagnande hade visat sig i en tilltagande oordent lighet vid lånens inbetalande. Äfvenledes behandlades bevillnings-utskottets betänkande nr 2 angående allmänna bevillningen, hvarvid första kammaren afslog utskottets hemställan att bank-, jernvägsoch kanalbolag skola påföras bevillning, utom vid hufvud-, afdelningsoch kommissionskontor äfven vid större eller mindre stationer, Detta beslut fattades efter någon diskussion på yrkande af hr G. af i hrr v. Mölier, Häggström och Brun ins Dessa talare erinrade om omöjligheten utt fördela ett kanalelier jernvägsbolags totalinkomster på de särskilda stationerna. Utskottets förslag, hvad beträffade jernvägsbolagen, försvarades af hrr v. Stockenström och Arrhenius, som yrkade återremiss. Denna punkt återremitterades emellertid af andra kammaren på yrkande af hrr Wedb-rg, Asker, Forssbäck, Helander, Gumaelius och Altin, hvilka framhöllo svårigheten af att på en kanal-leds eller jernvägs särskilda stationer, på grund af den inkomst som vid dem inflyta, rättvist fördela beskattningen. För bifall till utskottets förslag talade hrr Fock, Almqvist, Jan Andersson, Geijer, A. Andersson från Bohus län, Jan Andersson och Falk. Öfriga af ta kammaren godkända 7 puoker innehålla tillstyrkanden af afslag di evillningsfrågor väckta motioner. Två af dessa punkter föranledde debatter. Hr Åke Andersson hade föreslagit att prest, som uppbär tionde eller annan till bevillning hänförlig inkomst från flera församlingar inom samma pastorat, borde i hvardera kommunen påföras bevillning för de inkomster, han af densamma uppbär. Mot utskottets afstyrkande hade flera reservationer afgitvits i syfte att få frågan behandlad af sammansatt bevillniögsoch lagutskott, emedan den berörde et stadgande i kommunalförfattningen, om hvars upphäfvande motionären äfven väckt förslag. I följd häraf yrkades återromiss af hrr Rylander, Ehrenborg, Åke Andersson, O. A. Jönsson, J. Geijer, Johan Jönsson, P. Eriksaon i Wik och IHivggström. På de skäl, utskottet för sitt äfstyrkande anfört, förnämligast att hinder mötte i 57 3 i i kommunalförfattningen för laudet, yrkades afslag å motionen af hir Almqvist, Helander, J. Bundbäck, Petter Andersson och Rundgren, och dessa senare segrade vid vöteringen med 75 röster mot 170. Hr Granlund och Johannes Andersson hade i afgifna motioner föreslagit att landstingen skulle öfvertaga prötnivgskomitens åliggande, hvarförutom den senare motionären framställt alternatiret att landstinget skulle utse pröfn ivgskomitens ledamöter och suppleanter. Det t skulle bespara staten. en icke ringa utgift, det senare förmenades ståi mera öfverensstämmelse med svenska folkets urgamla sätt sig sjelf beskatta, än öm k. befalln.-h:de förrättade valet. Utskottet hade afstyrkt båda motionerna, och yrkades här bifall af hrr Almqvist, Haeggström,J. Geijer, Falk och Sparre, dels på grund deraf s kon. bef. h:de bättre än någon kände till I nets olika delar och der boende lämpliga personer, dels dertör att det vore alldeles nödvändigt, att personer, som deltagit i gen, äfven vore med i pröfningskomiten. Hr Granlund ändrade sitt förslag derhän, att han ville ha föreskrifvet, att pröfnivgskomitöns sammanträde skulle bestämmas till dagarnej strax före landstiogets, på det att de lands tingsmän, som äfven sitta i komiten, ej inåtte betunga staten med dubbla resekostnader; af denna anledning yrkade tal. återremiss, deri understödd af hrr Forsbäck, Sven Nitsson i Efvoröd och Anders Pelirsson. Botmkandet bifölls dock slutligen utan votering. Beggo dessa förslag ha sålunda falliv genom båda kamrarnes beslut. Andra kammaren biföll äfven för sin del firsliget till förändrad lydelse af 76:te 2 1: och 3:e mom. i bevillningsförordningen at jande innehåll: 2.76 mon I: hvarje prö holms stads. stadgando gäll belopp motsta 25,000 rdr de a och fördela hö ande rev hvartill he