Dagens Nyheter – 20 mars 1871, sida 2

Vid middagsbordet började öfversten göra honom frågor angående dagens händelser, men fick bara tröga ja och nej till svar. Han ansåg derför klokast utt föra samtalet på andra ämnen för att ge Ufre tid till att samla sina tankar. Icke heller fru Hjelm kunde locka stort ur honom. Men på aftonen kom faster Malena, hon började en omständlig examen och var ingalunda sinnad att låta: Uffe slippa undan sålätt. -Efteratt ba sträfvat emot en stund, måste han ge vika för faster Malenas enträgenhet, och under en ström af tårar berättade han alla de vedervärdigheter han utståttk Fru Hjelm sökte lugna honom och tröstade honom med att det är nu en gång så bestämdt för oss menniskor: att wi skola lida mycket ondt här i verlden, men om vi blott lida tåligt, så få vi sedan ingå i den oviga saligheten. Uffe borde derför fördraga allt med et saktmodigt sinne och ihågkomma frälsarens ord, att när någon slår oss på den högra kinden, skola vi vända den venstra tili. Men faster Malena bibragte Uffe en helt annan åsigt om saken. Huru kan du då inplanta slikt hos gossen? sade hon till fru Hjelm. Visst måste vi tåla åtskilligt ondt, men det hindrar dock icke att vi ju gerna då och då kunna slå ett ärligt slag för att freda oss. Och hvad örfilen angår, så torde du vara så god och ge akt på att Kristus icko vände den andra kinden tall då öfyersteprestens tjenare slogo honom. Nej,