Dagens Nyheter – 20 mars 1871, sida 2

dem. Kom någon af lärarne fram till honom och frågade hovom hvarför han icke lekte med, då kröp Uffe ännu mera ihop och blef ännu mera förlägen. De andra gossarne tyckte att Uffe var en underlig kurre, men då han aldrig gjorde dem något för när, läto de honom vara i frud. Han brydde sig icke heller om att bjuda någon af dem hem till sig, ehuru hans mor ofta uppmanade honom dertill, emedan hon gerna ville att han skulle umgäs med jemnåriga. På Uffes födelsedag yrkade faster Malena mycket ifrigt att han skulle få ha en riktig gossbjuduing, hvilket öfversten också var särdeles villig att gifva sin tillåtelse till; men Uffe bad så bevekligt att ban skulle slippa, och han slapp. Förgäfves utmålade faster Malena för honom huru ypperligt det skulle gå att leka tafatten nere på den stora gården och huru de vid qvällsvarden skulle få breda sina smörgåsar sjelfva och sedan få punsch och tårtor; icko ens så lysande utsigter kunde fresta Uffe; han önskade helst fira sin födelsedag ensam i sin familjs skötett. Hans största glädje var fortfarande att iskymningen, sedan han läst öfver aina lexor, sitta helt stilla vid modrens sida. Att putsa ljusen hade han dock upphört med, ban kände med sig sjelf att han blifvit för stor för att roa sig med sådant — men att sitta stilla bredvid sin mor, den glädjen ville han ej afstå ifrån, om han än blefve aldrig så stor. Dock — Uffe hade ju ej kommit i skola för