— Uffe, gå in i sängkammaren och hemta min porte dep6e! Uffe bäfvade vid dessa ord, ty han hade ej den ringaste aning om hvad en porte depåc var, men han tordes icke fråga af fruktan för att upplysningen skulle åtföljas af em örfil. Han gick derför in och hemtade epåletterna (hvilkas benämning han icke heller kände till) i förhoppning att det möjligen var dessa öfversten kallade för porte dep6e. En dugtig örfil skingrade detta lyckliga hopp. — Drummel, som nu har lefvat i tio år i din fars hus och ännu inte vet hvad en porte depbe är! Fort in med dig och hemta porte depten, annars skall jag... Uffe gaf sig icke tid till att höra på slutet af detta gquos ego — han hade hufvudstupa flytt in i sängkammaren. Men den tankställare han fått, hade helt och hållet beröfvat honom den smula besinning, han förut haft. Fullkomligt besinningslös, tog han det första som föll honom i händerna, och det var olyckligtvis ett sådant kärl som Per klockare kallar på latin för coena. Detta bar Uffe till öfversten. Men åsynen af detta kärl som man annars icke brukar komma fram med i ett för familjen gemensamt samlingsrum, försatte öfversten i raseri. — Pojke! vågar du göra narr af din far? Menar du att detta är en af mina wuniformspersedlar? Men nu vet jag huru det är fatt med dig; det är inte dumhet, utan detär ren