Dagens Nyheter – 18 mars 1871, sida 2

mera steg Uffes ångest, till dess han slutligen föll i gråt; öfversten sade då åt honom att han borde skämmas, opch Uffe gret ännu mera; slutet blef att öfversten råkade i vredesmod och sade: Du är så dum, pojke, att duinte en gång begriper häru trefligt det är att roa sig; hvarefter han gick ut och smällde dörren. igen efter sig; men deraf kunde Uffo inte lära sig att ba roligt. Till en del föranleddes Uffes tillbakadragenhet och tystnad i fadrens närvaro deraf att ett slags instimkt sade honom att fadren ej höll riktigt af honom; ty det är med en förunderlig säkerhet barn kunna urskilja hvem som håller af dem och hvem som icke håller af dem, Dock kunde detta ej vara enda skälet till Uffes tillbakadragenhet, ty lika säkert som: Uffe kunde märka att hans far inte höll af honom, lika säkert visste han att faster Malena höll mycket af honom och framför allt att hans mor höll obeskrifligt mycket af honom. Och dock visade sig Uffe icke synnerligen trakterad hvarken af faster Malena eller af sin mamma. Faster Malena sökte på flerahanda vis sätta lif i gossen; än gaf hon honom sötoch leksaker, än luggade hon honom, men antingen Uffe fick luggar eller han fick tennsoldater, syntes han lika känslolös för begge delarne. Dock var det den skillnaden mellan Uffes uppförande mot fadren och mot faster Malena, att han mycket lätt föll i gråt, när den förre var tillstädes, emedan han kände sig så fasligt beklämd i hans närvaro, under